först uppfördes på Kongl. svenska teatern (år 1786), var åtrån efter biljetter till spek taklerna ofantligt stor; men för flertalet bländ publiken beqvämlighet var omtanka då ganska ringa. En stor del af den nuva rande salongen utgjordes af en parterr, de platserna icke voro numererade, och ing bänkar funnos, utan der åskådarne nödgade under hela spektaklet blifva — stående. Re dan då Gustaf Wasa gifvits första gången började dock åtskilliga parterrister att knot i tidningarne öfver det dåliga arrangemente för deras beqvämlighet. Sålunda meddelad en insändare i Dagligt Allehanda för den 2: Januari 1786, att han måndagen förut set det präktiga spektaklet Gustaf Wasa,, af Kan snart ville se det ännu en gång, frå! parterren, ty man ser det bäst från det stäl letv. Men — han hade kommit att stå nå got långt fram, och som sluttningen gör el påträngsel, så blef han väl mycket klämd, Till granne på ena sidan hade han fått er herre i vargskinnspels, :på den andra en son ätit lök, och bakom sig en som ständigt pu stade och blåste honom i nacken. Till af hjelpande af alla dessa obehag hemstälde har i största ödmjukhet, om. icke vederbörande ville inrätta två barrierer tvärtöfver parterren hvilka hölle emot påskjutningen, som alltic skulle bli mindre derigenom, och emedar sluttningen i alla fall var för liten för att fi låta hvar och en se, så föreslog han vidare att åskådarne skulle ordhas så, att de längst: stode längst bort, de medelmåttiga midt på par terren och de minsta främst; Detta vore ju — säger han — en god invention för all: parterrister. — Att parterren. skulle förse: med bänkar föreslog icke insändaren. Tvif. velsutan ansågs det alltför långt i anspråk. Men ofvannämde interpellation togs af er rättskaffens parterrist (troligen någon af ve: derbörande) gänska illa. Han svarade i eft: påföljande nummer sålunda: Parterrist! Ni bar en gång orätt; men ni har:en gång rätt, Orätt: Ni tänker än en gång se spektaklet. Rätt: Ni äskar afskrankning, ni bör erhål den; men blott för er. Ty så ypperligt de: likat djur, som hvarken tål-attfolk nyttjal vargskinnspels, äter lök eller andas, förtjenar åtminstone7ett afstängt rum för sig sjelf. — Han menar vidare att för en så ömtålig par? terrist vore en bur allra bäst, eller öckså at! pryda ljuskrönans plats, eller rent af. blifvå borta. i Under tiden häde buller, trängsel och oordning uppstått vid försäljning af biljetter till. de alltmera besökta representationerna af Gustaf Wasa. Obehöriga personer ville föga bättreän med Våld tränga sig fram och skaffa sig biljetter, för att dem sedermera med oskälig vinst utprångla. Derförc anbefaldes vakten att, då porten kl. 2 e. m. öppnades icke insläppa andra personer än sådana, som troliytvis endast för egen räkning togo biljetter. Till betjenter, handtverksgossar och husdrängar m. fl., som at sina husbönder utsändes, skulle ej biljetter utlemnas förr än efter 3; det var således onödigt att de förr inställde sig 0. s. V. Emellertid fortgick striden om den obeqväma anordningen af parterren. Den förste insändaren stod på sig; vederbörande likaså. De förmenade, att han icke förskaffat sig tillräcklig upplysning i saker och att hän saknade urskilning, hvarföre han hade fortsatt striden dummare än han begynt. Öfriga parterrister lofordas, emedan de kunde tiga och med förnuft uthärda en svårighet, som ej var af betydenhet. Det nya kongl. operahuset är 8å väl inrättadt, att det ej-behöfver någon korrektion. — På svenska teatern: bade: de ju stor svårighet att förmå en liten envis herre sitta på sin plats, huru mycket svårare då att förmå alla parterrister på den kongl. att rangera sig i små stackare och långa baddare? Och att förbjuda vargoch björnskinspelsar på. parterren vore ju en himmelsskriande orättvisa, då sådana begagnades i logerna? Den korrigerande parterristen, som skrifvit. på prosa, blef sålunda dräpt. Men en poet kom honom : till hjelp. Se här huru han skildrade vedermödorna och obehagen på den kongl. teatern: Ack måtte himlen mig bevara, Ifrån att på spektaklen gå; Om jag det öde mera må, Som jag i-går erfor, erfara. Jag glömmer aldrig dehma dagen, Den i sitt slåg just enskilt vär, När klockan fem var knappast slagen, Parterren man bestormat har. En, som bekommit tryckta pjesen, Och bakom mig sig hade ställt Höll der ett grufligt stoj och väsen Och däste: högt, liksom han-skällt. En annan ropte: makå eder, Aj, aj! jag är förb—t klämd. Jag tror, att nu uppå min heder Min sista: timma är bestämd. En militär med Goliaths dater, Och hvilken Golisths värja bar, Försäkrat: På en krigsteater Man ej; söm här, så illa far. — Det dröjde dock ganska länge innan någon förbättring vidtogs med parterren, ehuru klagomålen visst ickeztystnade. UTRIKES. På eftermiddagen bekommo vi med ängartyget: Nagler tidningar från London af den ), Paris, Bräössel och Berlin af den 10 samt TA RP os 2 Lo