Vid ganska många riksdagar hafva förslag blifvit väckta och stränga yrkanden blifvit gjorda om en grundlig reorganisation af presterskapets aflöning, Fastän dessa yrkanden varit grundåde på de mest öfvertygande skäl, hafva de ändock icke haft någon framgång. Presteståndets representanter hafva alltid vetat rätta sättet att afböja hvarje dylik för dem så ytterst obehaglig åtgärd, och regeringen, som städse erfarit nyttan af att stå på god fot med detta stånd och äfven städse kunnat påräkna dess stöd och bifall i alla ömtåliga frågor, har ingalunda velat använda sitt inflytande för verkställigheten af ifrågavarande reform. Det dröjde ganska länge, och många fruktlösa försök gjordes, innan regeringen biföll delningen af åtskilliga stora pastorater, och äfven i senare tider: hafva dylika delningsförslag stundom icke vunnit bifall, ofta på ganska underhaltiga skäl. Vid sista riksdag var dock den allmänna opinionens påtryckning så stark, till förmån för den så länge påyrkade reformen, att det icke längre gick an att motsätta sig de förberedande åtgärderna till densamma. Ständerna beslöto att en fullständig utredning af förhållandet med presterskapets inkomster skulle tillvägabringas, och att derefter förslag skulle uppgöras till ny lönereglering. Till dep. än: en kömite skulle nedsättas för att så skyndsamt som möjligt uppgöra berörde förslag, hvilket derefter skulle ständerna meddelas. I anledning häraf anbefaldes samtliga domkapitlen att af hvarje innehafvare af ordinarie presterlig befattning infordra fullständiga uppgifter, efter upprättadt formulär, å de befattningen åtföljande inkomster, och föreskrefs derjemte att i fråga om sådan uppgiftfför:hvarje beställning, hvartill lön utgår af församlingarne, skulle dessa lemnas tillfälle att vid sockenstämma yttra sig öfver uppgifterna innan de till domkapitlen insändas. Kongl. Maj:ts cirkulär är dateradt den 17 Juli förlidet år, och till den I Februari detta år skulle uppgifterna jemte domkapitlens utlåtanden till K. Maj:t insändas, Genom dessa åtgärder har den vigtiga frågan inträdt uti ett stadium, deri den förr aldrig varit. Löneuppgifterna hafva temligen fullständigt inkommit till ecklesiastikdepartementet. De utgöra ett par väldiga packor och innefatta högst värderika materialier för forskaren. Då de en gång systematiskt blifva ordnade, skall man förvånas öfver den ofantliga jordegendom, staten tillhörig, som presterskapet innehar; huru ringa inkomst denna jord i verkligheten lemnar innebafvarne, emot den som skulle kunna erhållas, om alla dessa hemman bortlemnades på långtidigare arrende, och huru mycket bråk och besvär skötseln af dem nu ådrager deras innehafvare, till skada för utöfningen af dessas egentliga kall. Man skall vidare häpna öfver att pastoräter finnas, som blott bereda sina innehafvare den mest torftiga utkomst, under det att andra, ofta gränsande nära intill dessa, lemna sina innehafvare omåttliga inkomster. Det är nära nog oförklarligt,