Det var en id värdig Majken, och derföre kan den ej vara dum — det blir ändå en stund som går. Likväl, när en hel sällhetsfeber i omätliga strömmar brusar genom min själ, borde jag hafva nog af den, men jag skall ändå äta middag ..: Du lofvar mig i stället att, när vi gjort ifrån oss den saken, jag får företaga mig hvad jag vill, om det än blir att dansa, flyga, springa, sjunga .. dansa, framför allt, med och öfver stolar och bord.n ,Dansa, du älskade Emilia! Jag förstår dig nog ... Men, ser du, mitt deltagande har äfven afsett den stackars kapten Geistern, som så djupt sörjer sin hustru. Tänk dig hvad han lidit denna dag vid att ihvar handvändning höra nämnas de rysligaste sakerb Det är sant, du. Och nu, när min man triumferat i denna farliga strid om sin heder, vill jag icke vara hätsk mot den, som väckt striden, utan jag vill såsom tecken af min tacksamhet mot Gud till och med skänka kapten Geistern lite medlidande. Det är det minsta du kan gÖöra. Nej, sannerligen håller icke jag det för att vara det mesta!n Ack, Emilia I Ack, Thorborg, vill du då hafva mig till mer än menniska? Inser du icke för resten attjag till bälften kan räknas bland. englarne, då jag skänker medlidande åt en menniska, som, i sjukt eller friskt tillstånd, aldrig mer än en gång behöft se Åkes ansigte för att begripa, det den der usla angifvelsen måste ha varit sammansatt af ... ja, af hvem i Guds namn har den egentligen varit sammansatt? Nu, när jag känner mig bättre till hjertat än jag På länge gjort, ryser jag vid att sätta till och med sjelfva Holts namn i förbindelse med en så nedrig handling. Det är vackert af dig, Emilia