tar detta Åhjos i sjelfva verket till och med ett slags program. Det är det lyckligt funna ordet för någonting djupsinnigt, välbetänkt, kringsigtigt, som hvarken är ja eller nej, som kan vara begge delarne, som kan bli både Eiderstat och Helstat, både allt och ingenting. som kan innefatta en viss tillförsigt utan ett gladt mod, men utan att deri skulle inclusive jga någon åtagen förbindelse att föra fan i :land, med ett ord en politik, som icke genom någon öfverdrifven dugtighet utmanar någon kristen menniska, men ej heller tillåter någon att tvifla på att — courage har man. Jag har också redan i mitt sista bref sagt det, att det väl endast varit olika mening i den jylländska jernvägsfrågan, som ett ögon blick väckt hos h. exc. Krieger den tanken att anledning vore för handen att taga sin reträtt. Förmodligen har det likaledes endast varit någon obetydlighet, knappt värd att omtala, som för några dagar också hade ingifvit h. exc. Unsgaard, ministern för Holstein. en liknande baktanke. Jag tillade i mitt antydda senaste bref att krisen (om det egentligen kunnat kallas en kris) lyckligen åter var öfverstånden. Måhända förtjena de rykten knappast att påaktas, hvilka under de sista dagarne ånyo talat om dissenser inom kabinettet. Sant är det att diverse saker omglunkas, men jag menar att äfven detta nog på ett eller annat sätt reder sig. Åh — jol Den japanska frågan, för hvilken publiken här synes allt lifligare intressera sig och nästan mer än för den holsteinska, tyckes, äfven den, ännu alltjemt befinna sig i stadiet Åbjo,. Om jag ej misstager mig, har förslaget härom ännu icke — trots vissa korrespondenser till tyska blad — trädt utom gränserna för en blott officiös kommunikation och för en liten förkänning, om jag så får rubrioera det, mellan de begge kabinetterna. Den danske premieren har visserligert en gång visat sig personligen ganska välvilligt stämd för saken; det säges också att H. M. konungen skall funnit behag i idn, men när allt kommer omkring, går det dock måhända icke an; i Bernstorfts tider kunde slika skandinaviska operationer låta sig göra, men i våra dagar må man vara litet försigtigare; kejsaren at Japan kunde lätt få en alldeles falsk föreställning om förhållandet mellan de särskilta skandinaviska rikena. Jag bar också hört nämnas att man drar sig litet för den finansiella frågan, som med detta förslag är förbunden, men jag tviflar dock högeligen på. att denna skrupel skulle härifrån verkligen kunna göra sig gällande, såframt det fattiga Sverge kunde ha medel till en dylik expedition. Hvad hufvudpersonerna i expeditionen angår, hör man allmänna rösten här taga för afgjordt att amiral Virgin skulle bli wambassadören till sjös, hvaremot man ej tyekes vara alldeles ense om hvem som borde väljas till den danske eskaderchefen. Arfprins Ferdinand fortfar att vistas ute och att vara vid en officielt förträfflig helsa. Läkarne lära dock, efter den slagattack, som nyligen rörde honom, bära hemliga bekymmer för hans gamla dar. Universitetet har nyligen lidit en kännbar förlust genom teologen Hargens frånfälle; som ni torde erinra er, nämde jag för någon tid sedan, att man misströstade om hans vederfående. Clausens helsotillstånd är ännu alltid af den ömtåliga art, att han absolut fordrar att bli förskonad från all ansträngelse, och det är tyvärr tvifvel underkastadt om han för universitetet och det offentliga lifvet någonsin mer skall blifva mera än ett namn, nomen et umbra., Inom skönlitteraturens område har jag att anmäla en ny samling af Andersens sagor, at hvilka emellertid flera förut varit utgifna i kalendrar och alltså icke egentligen äro att betrakta som nyheter. Heiberg, om hvem man eljest numera aldrig hörer ett ord, har plötsligen gifvit ett ganska kuriöst lifstecken ifrån sig, nemligen genom en artikel i — ?Flyveposten?. I litterärt ämne? Nej. Inågon teåterfråga? Nej. I astronomiskt? Icke heller. Den mångkunnige och i sina vittra och veteiskapliga nycker så högst originelle P. L. Heikerg har denna gång skritvit en afhandling om — Stämgaffeln, nemligen om den nya normalstämgaffeln, som nyligen blifvit i Frankrike antagen af en dertill nedsatt officiel kömit. Jag må tillstå att den ifrågavarande artikeln är alltför lärd för att af mig kunna bedömas, men jag tror gerna att den är förträfflig och att den med heder kunde gälla som prof för en profession i fysiken. Se der emellertid hvad skalden, estetikern, dramaturgen, filosofen, kritikern och —astronomen Heiberg sitter och funderar på i sin ensliga studio ute på Christianshavn, medan man i Teatret? applåderar hans gamla vådeviller! S. B. ammar rar