3 KAPITLET. Domstolen. Vittnesmålen. Under den tystnad, som följt efter edens afläggande, erhöll Moss en liten biljett från sin dotter, så lydande: Det är förgäfves Jag ser åt dörren om någon bjelpare kommer, . Pappa, pappa, tänk på den stora domedagen och på ångren, som skall följa; ifall pappa låter stunden gå förbil Men det sker ju icke? Holt bör emellertid få tala ut, så att han blir fullkomligt afklädd. Moss stoppade med yttre lugn, men stark hjertklappning brefvet i fickan. . Han hade, ända intilldess han såg Holt aflägga eden, sökt föra sig sjelf bakom ljuset med den dåraktiga förhoppningen, som han i grunden alldeles icke trodde, att Holt sjelfmant skulle upplysa detta mörka förhållande. Men nu fanns icke det minsta :hopp, och ögonblicket nalkades, då han, Moss, inför hela församlingen skulle afkläda sig sitt eget anseende — ty det tycktes honom aldrig kunna återvinnas, sedan det blifvit kändt att han, som med egna ögon åsett likplundringen, velat upptaga likplundraren såsom son genom giftermålet med sin enda dotter. : Aldrig hade Moss varit stadd i sådan nöd och så kom breflapp:n från Majken, hvilken lät honom se att hon väntade allt af honom... Domedagen — domedagen! Hon begriper icke,, tänkte han, liksom skjutande ifrån sig den farliga stunden, hon begriper icke att skammen skall återfalla också på hennel Här kufvade han dock alla vidare öfverväganden för att med hela sin själ följa vittnesmålet. Holt förekallades först. De öfriga vittnena fingo afträda. i Advokaten Siversen: Innan vittnesförhöret börjar, torde jag få antecknadt till protokollet att herr Holt under edens afläggande märk