5 Fr ätaden, fortfor Söderlund att. bestrida dennå t 0 er a klarande, att Han endast yttrat till on: ynda dig nu efter hästen. Sedan SöderÅ nd innevarit i krögstögan vid Stocks und och druckit kaffe, hade, då de mmit, Kruse, : som såg efter hästarne, yttrat att ge sprangit förbi åkdonet och rasande väg.. De ha gått och: letat honom, men ehuru; det är rn mellan Stocksund ch Albano, hade de fstocksund lär ,gre än högst en qvart timmas tid, och derefte invänta Pehrsson, för be tsatt egg eg a häst och åkdon, ehura 7 så höra om han igt lofvat vä ue uppgjort ressällskap och klara ver Söderlund kunde icke förner, de läto Pehrösr a uti att, då de voro tre persoden;-:ehuru de viss 2 ensam vända tillbaka mot stavägen rånad af te att han kort förut blifvit å landssin vid förhörer — två karlar. Söderlund förnyade nu svära sig fri. flera gånger gjorda begäran att få Skräd ; I a Fredrik Malmgren och skomakaren Clas an a från Rimbo socken, afgåfvo berättelser Söderlung — igen i hufvudsaken öfverensstämde med dock icke — S uppgifter, men åtskilliga detaljer voro Persson ; lika. Bland annat upplyste de, att då len till, vid Stocksund. lemnat dem och gått åt stahuru 17 hade-Söderlund följt med ett stycke, men rkänr ngt kunde de ej uppgifva. Alla tre måste say att de icke vid Stocksund för någon omtamör 4 Persson blifvit rånad, ej heller inväntat hoobs , utan farit sin väg. Drängarne Jansson och Jat son hade icke något att upplysa, ty de hade va--inne i bränneriet då Söderlund åkt sin väg, och -2:afhört Perssons försvinnande förr än några daar derefter. Perssons. enka var nu tillstädes och företrädde samt uppgaf, att tå fredagen efter det Persson saknadesi bemmet Söderlund, Malmgren och Kruse till hennes. fader, bonden Anders Andersson i Skärby, på frågan efter Persson, yttrat: Ni får aldrig se honom merp. Att hafva fällt ett sådant yttrande förnekade alla tre. Flera personer, som hördes, intygade, att Persson varit. en nykter, arbetssam och ordentlig karl. Söderhind ordade mycket om rykten, som imom socknen om honom blifvit utspridda, bland annat, att den pels han låtit omgöra åt sig och nu påhade varit Perssons pels. Hustru Persson ville härpå ej svara Kvarken ja eller nej, ty såsom hon yttrade sig: Nog är det samma sorts tyg och samma sorts skinn, men jag har icke väft tyget. Efter en längre öfverläggning. afkunnade rätten det beslut, att det framställda yrkandet om Söderlunds, Malmgrens och Kru:es inmanande i häkte för hHärvarande icke kunde bifallas, utan uppsköts ran: Sakningen tills den 20 nästk. April, då alla tre ålades åter inställa sig vid hemtningsäfventyr. Till hämde dag ålades länsman Hallenberg att låta inX.källa Perssons svärfader och svåger m. fl. personer, ssom kunde lemna upplysningar. —RRR En