magister G. Lindström, till fortsättning af han paleontologiska forskningar på Gotland, oci konservator W. Mewes, för ornitologiska iaktta gelser i trakten omkring Åreskutan i Jemtland Instrumentmakarne Frans Berg och Ema nuel Sörensen hade tillerkänts de till akade miens förfogande ställda medel för ådagalagc skicklighet i förfärdigandet af matematisk: instrumenter. Under tiden sedan förra högtidsdagen had akademien valt till ledamöter: inom Skandi navien professorn i historien vid Upsala uni versitet Fredrik Ferdinand Carlsson, professorr i botaniken Mathias Numsen Blytti Kristiania statsrådet Johan August Gripenstedt och pro: fessorn i Kemien vid teknologiska institute Clemens Ullgren, samt utrikes: Matematikerr Bertrand i Paris, zoologen Peters i Berlin mekanisterna Morsei Nordamerika och Gravat i London, läkaren Stokes i Dublin samt botanisterna Asa Gray i Nordamerika och De Candolle i Gendve. Deremot saknar hon, bland inländska ledamöter: prosten Carl Ulrik Ekström, professorerna Lars Peter Walmstedt, Carl Gustaf Mosander och Johan Bredman samt biskop Carl Adolf Agardh, och bland utländska: Matematikern A. L. Crelle och anatomen Johannes Miller i Berlin, samt botanisterna Robert Brown och Dawson Turner i London. Den genom professor Mosanders frånfälle uppkomna ledigheten såsom intendent för akademiens mineralogiska och geologiska samlingar hade blifvit återbesatt genom doktor Adolf Erik Nordenskiöld. Hr Wahlberg slutade sin redovisning med följande strof: Sedan Berzelii minnesstod ändtligen efter många svårigheter blifvit upprest, företogs aftäckningen den 9 sistl. Juli tidigt på morgonen, tyst och enkelt, så som den store hädangångne lefvat; och förklarade af den uppgående solen framstodo de välkända och välvilliga dragen, med snillrik uppfattning af konsterfaren hand sannt och troget återgifna. Öfver upptäckter och framsteg inom naturvetenskaperna höllos föredrag af akademiens astronom professor Selander, fysiker professor dlund samt intendenterna vid det botaniska museet professor Andersson, vid det zoologiska professor Loven och vid det mineralogiska professor IVordenskiöld. Professor Selander omnämde den granskning, som astronomen Klinkerfuess underkastat alla observationer mellan åren 1779 och 1852 på en dubbelstjerna, som i Ormkarlens stjernbild är utmärkt med bokstafven p, och hvaraf resultatet är att de begge stjernorna vid sin rörelse noggrannt följa de allmänna gravitationslagarne, och fullända sitt omlopp kring hvarandra på en tid af 96 år. Försöken att genom fotografi afbilda astronomiska företeelser lita hoppas att detta medel kan icke blott användas till framställande af deras utseende, utan äfven till bestämmande af sådana afstånd i rymden, som för sin litenhet annars äro svåra att mäfa. Vilkoret för användningen häraf är likväl att instrumentet, genom en särskilt mekanism, följer föremålens rörelse fullkomligen jemnt under efterbildningen, emedan bilderna annars blifva orediga och oriktiga, Detta observationssätt har begagnats af Bend till bestämmande af åtskilliga dubbelstjernors inbördes afstånd. Efter de båda bildernas uppfångande på en fotografisk metallplåt, har ban med mikroskop kunnat uppmäta deras afstånd, en uppmätning, som genom upprepande på nytt kan bringas till hvilken noggrannhet som helst. Några bland de sålunda mätna afstånden hafva funnits mycket nära öfverensstämmande med dem, som Struwe uppmätt med tillhjelp af den stora refraktorn i Pulkowa. Secchi har meddelat en mängd intressanta fotografier af planeten Mars, tagna i Rom. Bland annat ser man en stor blåaktig fläck, antydande en bred fördjupning, som går ifrån planetens ena pol till den andra, men afsmalnar vid eqvatorn; eqvatorialtrakten visar ett stort rödaktigt fält, beströdt med små blå fläckar. Kring begge polerna ses hvita eller snarare mycket ljusgula fläckar, omgifna af blå kanter. Åtskilliga äldre iakttagelser af Secchi sjelf, så väl som af Jacobs och Mädler, tyckas ådagalägga att den stora blå fläcken förändrar sig, och detsamma är förhållandet med de ljusa polarfläckarne, som omskifta i mån af de olika polernas sommar eller vinter. Förändringarne öfverensstämma fullkomligt med det antagandet att polarfläckarne förorsakas af någon nederbörd, liknande snön hos oss, och detta antagandet understödes särskilt af den iakttagelsen, att förändringarne i sydpolsfläckens storlek äro betydligt större än i nordpolsfläckens; ty då Marsbanans excentricitet är högst betydlig (5 gånger större än jordbanans), så följer att vid sydpolen på Mars måste somrarne vara mycket hetare och vintrarne mycket kallare än vid nordpolen. Samme astronom har äfven erhållit en fotografisk bild af Saturnus, som visar tydligt så väl det dunkla mellanrummet emellan ringen och planeten, som pianetens skugga på ringen. Tillika ådagalägger den att planeten är dunklare än ringen, samt att Saturni ljus är jemförelsevis starkare än vår månes, emedan 20 sekunder behöfdes för att fotografiskt uppfånga månens bild, men 480 sekunder för den senares; d. v. s. att tiderna för fotograferingen förhöllo sig som 1 till 24, under det de med hänseende till de begge himlakropparnes afstånd ifrån solen böra . förhålla sig som 1 till 80. Secchi drager häraf den slutföljten att Saturnus måste vara omgifven af en ljusspeglande atmosfer, som saknas hos månen. (Forts.) MOE ——L