Herr landssekreteraren Holmqvists å annat ställe i bladet omförmälda utnämning till expeditionschef i ecklesiastikdepartementet har icke undgått att framkalla en viss förundran. Man kan visserligen finna det ganska förklarligt, att grefve Henning Hamilton velat till denna befattning framdraga sin förre landssekreterare, som under hr grefvens landshöfdingetid gjorde befattningen för honom föga betungande; men å andra sidan har man alltid förestält sig, att det skulle vara nödigt, att denna post bekläddes af någon person med litterär och humanistisk bildning. Det är en väsentligen annan sak att vara en rapp landssekreterare och att vara expeditionschef uti. ett departement, som handhafver kyrkans och undervisningsväsendets angelägenheter. Besynnerligt förefaller det, att icke inom ecklesiastikdepartementet sjelft något passande ämne till expeditionschef skall kunna utbildas, utan att man måste dertill söka personer, som egnat sig åt helt andra grenar af administrationen och som för de ärenden och bestyr, som här ifrågakomma, måste vara alldeles främmande.