lärare inom juridiska fakulteten i Upsala, att gratis lemna de studerande privata kollegier, men att dessa snart måste upphöra af brist på åhörare, Ref. förenar sig med den värde författaren uti dessa anmärkningar och förslag. Äfven han anser någon insigt i den rent praktiska delen af juridiken både kunna och böra inhemtas vid universitetet, Lika med författaren tror han, att de privata föreläsningarne äro särdeles gagneliga — att icke säga nöd-. vändiga med ett inskränktare antal lärare, åtminstone på det sätt offentliga föreläsningarne nu skötas — i afseende hvarå man jemvil skulle vara frestad att instämma med ett at förf. sjelf citeradt udåtande af juridiska fakulteten i Strasburg: att nemligen för mer är en professor, som endast har att uppbära sin ordinarie lön, lärarebefattningen lätt urartar till ett slags sinekur, så att han icke mer sysselsätter. sig med vetenskapens framsteg. utan åtnöjer sigmed att bibringa några en gång i hans hufvud fastnade idger. Likaledes tro vi det vara ganska billigt och för flertalet af dem: som studera inom juridiska fakulteten, ingalunda alltför mycket betungande, att någon afgift erlägges för de privata föreläsningarne. Genom sådana kollegier, helst öm de tillika. såsom vederbör, äro examinatoriska, kommer läraren otvifvelaktigt att närmare lära känna lärjungarnes både hufvud och insigter, bedöma deras flit och kontrollera ;deras studier. Läaren blir derigenom äfven nödsakad att, vida mer än eljest, sysselsätta sig med sin veten skap och förkofra sig i förmågan att deri emna undervisning. Ref. är också öfvertyzad, att vid de universitet, der verkligen fullt kickliga och utmärkta lärare finnås, de stulerande skola kappas om att äfven privat få itnjuta deras undervisning, utan afseende på len dermed förenade utgift; hvaremot, der läarne äro medelmåttiga och sakna öfverlägsne nsigter och talang för undervisningen, de studeande troligen blifva likgiltiga både för de ofentliga och privata föreläsningarne, äfven om le senare äro gratuita, och åtnöja sig med att åsom andra skolgossar lära sig de pensa, vari de skola förhöras för att hjelpligen geromgå sin examen. Vi komma härnäst till det sista kapitlet i örfattarens skrift, nemligen om den juridiska akultetens förflyttande till hufvudstaden.