En sådan man talar och skrifver för att få utgjuta det bittra, som förtär honom, och det ädla, som uppehåller honom. Han hade kunnat blifva Stor på denna väg; men för att det skulle hafva händt, borde han ha varit skyddad för förblandning med de så kallade bränvinsadvokaterna, eller sådana som vi skildrat. Detta torde dock ha varit svårt, om ej rent af omöjligt, emedan både bildningen och råheten hjelpas åt att förneka sakföraren det värde, som han bör uppbära. För närvarande fanns emellertid ej —i närheten åtminstone — att tillgå någon bätte och pålitligare än herr Siversen. Det var denne man som Hjelm besökt i sällskap med jaktlöjtnanten, då han dagen efter den rysliga visitationsdagen måste se sig om efter ett biträde. Nu skola vi likväl ej följa in med herr Siversen, utan taga kännedom om huru det före dennes ankomst stod till med den unga firmans förste bolagsman. Afskedet emellan mannen och hustrun bade varit utmärkt genom sinnesnärvard och ädel styrka å ömse sidor. Ingendera hade målat sina känslor eller tankar: de visste att allt hvad de erforo var så klart för den andre, att det skulle känts liksom ett ohelgande att lägga dessa intryck i ord. Gud uppehålle dig under min frånvaro l hade han sagt. Gud beskydde dig för din rättmätiga saks och mina böners skull! hade hon hviskat. Och så lugnt och värdigt skildes des 237 Hväd som sedan tilldrog sig med Emilia det visste endast Gud och Thorborg. Hvad som tilldrog sig med Hjelm, då han steg upp i åkdonet och gaf sin hustru den sista helsningen, det visste blott Gud. Holt hade redan rest aftonen förut; men