nämare bondadvokaten, d. v. s. den rikare, inne i ett rum på gästgifvaregården. -Bemningar af vin och porter: avertera att män befinner sig i en högre sfer. Här heter det: Nils Bengtsson, din :revers är förfallen, men jag vill dig ingenting ondt — du kan gerna få skrifva om den mot det vanliga. Sedan talas äfven här om rättegångar; och förhållandet till domaren stiger i allt högre intimitet: Advokaten vid portvinet säger aldrig häradshöfdingeri eller domarn, utan han uttalar rätt öch slätt dennes namn: Jag har nämt till Richert: om-din sak, men jag bad honom med flit icke yttra sig deröfver, emedan det vore stridande mot hans pligt. Men nog af: var lugn — Han och jag förstå hvarandra... Har du något mer att säga, så låt det gå fort, ty jag lofvade Richert uttryckligen att äta frukost med honom. Tiden skyndar, och jag vill icke låta honom vänta. Förhållandet kunde nu vara att denna pergonlighet, som möjligen hade någon befattning vid Taste lägre grader, ilikbet med !sina yrkesbröder, af gammalt häfdvunnet bruk fick äta vid samma bord som domaren — förutsatt att man betalade sinriksdaler. Dessa berrår bjödo ifrigt på portvin och madera för att få ställa sig på en VISS jemlikhetsfot med de rätta tingsherrarne ... : Men vi lemna de allmänna detaljerna. om allmogens advokater för att särskiltfästa uppmärksamhbeten vid en, som nu synes i tingshusets förstuga med en ofantlig pappersluuta under armen. EiDenne man, ehuru närmare sextio år gammal, visade en kärnfull kraft och en-utomordentlig liflighet. Hans grå ögon kastade blickar som falkens, och den lediga handen manövrerade oupphörligt, under det han talade