STOCEHOLM den 31 Mars. En bild ur tidens historia. I en tid, af hvars högt prisade eivilisation äfven despoterna vilja söka göra sig i viss mån delaktiga genom ett åtminstone till ytan anständigare beteende än fordomdags och genom humanare former, bättre sagda fraser. händer det likväl någon gång, att despotismen oförsigtigt afslöjar sitt verkliga, hjertelag och inför verlden ögonskenligt ådagalägger hvars andas barn den är, och dermed ger folken en lärorik vink om hvad de kunna ha att vänta sig af jordens mägtige, sedan dessa väl hunnit frigöra sig från hvarje kontroll, och i främsta rummet från den mest bindande, deribland opinionens. Det djerfvaste exempel på ett dylikt afslöjande har,i våra dagar lemnats af konungen af: Neapel, hvars hejdlösa framfart på tyranniets bana länge varit i allmänhet känd, men -hvarom en i engelska bladen införd ; berättelse, utgifven af ett bland offren, hertigen af Cabellino, framlägger detaljer, dem man hittills endast trott kunna uppletas i -Tiberii eller inqvisitionens annaler. Det ljus, som härigenom kastas öfver de italienska enväldenas inre historia, öfver dessa vacklande troner, som ej uppebållas af nå gonting annat än Österrikes skydd och Europas likgiltighet, visar tydligt huru murket.i alla sina delar det nuvarande systemet i Italien är, och huru föga är att Vänta af diplomatiska noter och välmenande råd till helande af ett dylikt samhällsondt. Hertigens berättelse är affattad i form af ett bref till Irländska bladet Cork Reporter och är af följande lydelse: M. H. Ni hade knappt yttrat en önskan att erhålla kämmnedom om de hit ankomna nHeapolitanska landsflyktigars lidanden under de senaste 10 åren, förrän jag ansåg det för en pligt att sjelf uppfylla er begäran. :Jag vill här ej tala om bestuckna domares orättvisa, om skamlösa, lejda vittnen, om: de kedjor, dem vi måst stupa på, om faran att bl nedskjutna, eller om spöslitning, om. alla de förolämpningar och plågor vi haft att uthärda. Allt detta är: facta, kända af hela verlden. Jag vill här blott lemna en berättelse om de femtio, hvilka. till följd af en kabinettsordei minder åtta års tid höllos inneslutna i de sär;skilta fängelserna i Monte-Sarchio och MonteFusco. Jag är ledsen att ej kunna förtälja om många andra, hvilka i långa år försmäktade: på galererna och Ergastolo, men jag har ej varit i tillfälle att närmare känna deras tunga pröfningar, och för öfrigt skola andra blanid mina ärade vänner söka tillfredsställa allm:. inhetens intresse för deras öden. De ha emelle rtid icke haft mindre att lida än vi. Ibland de 50, som här äro, befunno sig den berömde baron Carlo Poerio, Giuseppe Pica. VincenzoDono, Stefano Mollica, Cesare Braico. Nicolo S chiavoni, Nicolo Palermo och undertecknad. :Visofvo naånga nätter i Monte-Fusco på-bara imarken,; med kedjor : om :lifvet 3; vi måste bära missdådares drägt; och voro be: röfvade böcker och skrifmaterialier. Ibland medel, som man påfann för att plåga oss, må nämnas den s. k. puntali. Detta bestod-deruti, att fången fastlåstes vid en i jorden nedslagen stång medelst en 2 alnar lång kedja. Hvarje ord och blick uttyddes till det värsta och begagnades såsom en förevändning att bestraffa: oss... Monte-Fusco var sedan längre tid tillbaka den ort, der de fruktansvärdaste banditer i hela konungariket höllos förvarade och de lemnade detta fängelse evdast för att föras till galgen. Men platsen var så motbjudende för hvarje mensklig känsla, att nsgon tid före 1848 det fasansfulla fitngelset på grund af provincialrådets beslut indrogs. Här befunno vi oss nu i saknad af allting, äfven af en menniskoröst, ty äf ven sjelfva fångvaktarne hade fått sträng befallning att ej säga oss ett-enda ord, och -om någon bland dem visade oss någon välvilja, så bestraffades detta på det grymmaste :sätt. De ställdes inför krigsrätt och fingo prygel. Den vördnadsvärde sockenpresten Campi, som, under det han varstadd på em;betsförrättningar, hade fått se oss genom gallret och gifvit oss sin välsignelse, blef ögonsblickligt gripen och skickad till en aflägsen trakt, der han ännu i denna stund bevakas och förföljes. Ännu ett ytterligare exempel, herr redaktör. :som skall väcka e: förfäran. En näktergal hade, likasom i uppdrag af naturen sjelf, som tycktes ömma för våra sorger och vår ensamhet, haft för vana att sätta sig ned på grenen af ett mullbärsträd och hade genom sina sånger blifvit -oss en vän, en verklig hjertevän. Man lät nedskjuta honom! I Maj månad 1835 blefvo:30 af oss, deribland de här ofvannämda, flyttade till. Monte Sarchio, der man i midten af en gammal fästning särskilt för vår räkning inredt en plats, i ändamål att tterligare isolera oss. Från våra med jerngaller försedda fönster kunde vi också icke skönja något annat än dagsljuset och några berg i fjerran. Billigheten fordrar likväl det erkännande, att rummen här voro luftigare och större, allting renligare och behandlingen mindresträng. Men allt detta var i sjelfva verket ingenting annat än ett hvitmenande af gräfvarne, tysamma moraliska degraderingar, samma smädelser, samma försakelser, samma spioneri följde oss äfven hit. För att gifva er ett bevis på hvad jag här anför, vill jag blott nämna hurz 30 af oss, förlagda i fem rum, bevakades af 7 skiltvakter; utom gensdarmerna och fångvaktarne, alla städse färdiga att göra alarm vid hvarje buller, äfven af den öbetyvdligaste art.