en Gud, och hans rättvisa skall. ni ej undgå, om ni också till en tid undgår den veridsliga.n , 22 KAPITLET. Kallelsen. Just som Emilia kom ut från magasinet och in i boden, blössande röd, med högburet huffäd och ögon som kastade gnistor — -de förvånade bodbetjenterna bugaåde sig ödmjukt för defina nya makt — fick hon se jaktlöjtnatten öch Fhorbörg stiga af på gården, Den utga frun hann nätt och jemt in i sale inndide vöro der. Och nu låg-hon vid Thorborgs hjerta... Thorborg, som knaps past kunde tala? för sinnesrörelse: Men Gudmar talade i stället. Min bästa fiu Hjehe, viska skyndat bit för att säga er att ni i kapellgården har bjertam! som dela hvårje ögonblicks oro med vårt vänner tills allt blir klårt — och det måste det bli, gömde sig än deö-svarta lögnen ände ned 1 svårtäste syndapölent Hvarje ögönblick; som jäg är ledig från tjensten, skall jag — det svär jag på — förvandla still spion, smuglure, allting för utt få rätt på pasmetråden tillden här härfvan... Hvar är Hjelm? Här, min redlige vän svarade Hjelm, hvilken hela tiden) medan Emilia varit borta, qvarsuttit i sängkammåren för att söka sammanfattaå valla de punkter,som Bhan kunde finna till sitt försvar. : Göde Gädr, yttrade Thorborg, som nu ändtligen kunde gifva ord åt sina tankar, hvad det är för Jen djup välsignelse att se eder båda . Emilia synes upprörd; men visst icke netstätnd, ch Kerr Hjelm bär sin mot gång just så som jag på förhand: visste at han skulle bära dev. , a sT4CK hjettligt! svarade Hjelm... Nå, hvad säger mitt gamle vän kapellpredikanten?:.