Poerio och hans kamrater komma icke lägligt. Sistlidet år skulle de blifvit saisonens lejon; Palmerston, Russell och Gläådstone skulle infört dem i sina salonger, damerna utbedt sig deras namnteckningar i sina albums, Londons city förlänat dem medborgarerätt och en mängd talare försäkrat sig vara beredda att offra lif och egendom för en modererad frihet för Italien. Men nu skulle man kunna blifva tagen på orden. Man förehåller dem således, att de egentligen gjort sig skyldiga till sjöröfveri och myteri på öppna sjön, och beklagar, att slutet blifvit så föga berömligt för dem. Times komplimenterar dem visserligen såsom rojalister, med tillägg af anmärkningar mot konungen af Neapel, hvilka äro ingenting mindre än rojalistiska; men i det stora hela skall man visa dem ett matt deltagande, för att derigenom köpa sig rättigheten att vara desto strängare mot Sardien — det skenbart konstitutionella Sardinien, såsom en liberal tidning yttrar. TYSKLAND. Till Magdeburger-korrespondenten skrifves från Berlin: Ur ganska säker källa lemnas stt nytt bidrag till det ofta hörda påståendet att man i de ledande kretsarne vid Seinen sysselsätter sig icke blott med den högre politiken, utan äfven med högre finanser. Till följd af ett ganska högt uppdrag från Paris skola nemligen omedelbart före publikationen af den bekanta Monitörnoten den 5 Mars, såväl här i Berlin som i London, Frankfurt och Wien, utomordentliga inköp blifvit gjorda. Utgången rättfärdigade spekulationen, ty såsom obekant är steg hastigt kursen på alla börser när Monitörartikeln blifvit känd. Alexander .v. Humboldt har i Berlinertidningarne infört en beveklig anbäållan till alla dem; som vilja: honom väl, att verka derhän, att man på de begge kontinenterna måtte mindre sysselsätta sig med hans person och 1cke betrakta hans hus såsom ett kommissionskontor. Mafi har nemligen öfverhopat honom med en sådan mängd bref och cirkulärer öfver honom främmande ämnen, manuskripter, hvarötver man begärt hans yttrande, utvandringsoch kolonisationsprojekter, modeller och naturalier, frågor och anbud, att han icke längre står ut att vara föremålet för allt detta. ÖSTERRIKE. Den 16 dennes utfärdades förbud för inoch utförsel af vapen och vapenbeståndsdelar af. alla slag, ammunition, salpeter, svafvel och bly öfver gränserha mot de främmande italienska staterna och Schweiz äfvensom till sjös. SCHWEIZ. Schweiziska förbundsrådet har den 14 dennes till de makter, som garanterat wienerfördragen, afsändt en not, hvaruti det förklarar att Schweiz, i händelse den europeiska freden skulle störas, har beslutat att med alla till buds stående krafter upprätthålla schweiziska områdets integritet och neutralitet. — Tillika tillkännagifves förbundsrådets afsigt att äfven besätta den del af Savoyen, som fördragsenligt är stäld under schweiziskt beskydd. ITALIEN. I anledning deraf att Times och flera andra blad: förebrått sardinska regeringen, att den skulle hafva afsigten att framkalla oroligheter i hertigdömena, för att tvinga Österrike att intervenera och sålunda göra kriget oundvikligt, har-sardinskaregeringens -officiella organ, Gazetta Piemontese,, förklarat hvarje dylik insinuation för lumpet förtal. Om Piemont — yttrar: nämde tidning — för att befordra den italienska sakens framgång, antager medverkan utaf män af alla politiska färger, så är det icke desto mindre beslutadt att på intet sätt taga del uti hemliga sällskapers åtgöranden eller i de revolutionära personers. ansträngningar, hvilka redan bragt så mycken olycka öfver Italien. Britiska kabinettet har för någon tid sedan interpellerat grefve Cavour, om hvad enligt hans åsigt vore att göra, för afhjelpandet af det bedröfliga. tillståndet uti Central-Italien, samt för att öfverhufvud taget framkalla ett drägligt tillstånd uti Italien, utan att kränka de bestående fördragen. Till svar på denna fråga har grefve Cavour aflåtit ett memorandumy--som-hittills icke blifvit offentliggjordt, emedan England icke gerna såge ett dylikt offentliggörande. Uti detta memorandum uttalar grefve Cavour den åsigten, att freden uti Italien, och följaktligen äfven i Europa, ej kan upprätthållas så länge Lombardiet. Venedig suckar under Österrikes tryckande herravälde. Denna åsigt stöder han på historiska och politiska argumenter. . Men då — neter det vidare — de europeiska. makterna ej vilja vidröra de bestående fördragen, så är allt som skulle kunna göras, endast palliativer, medelst hvilka lugnet endast för någon tid kunde återställas. För att åstadkomma ettdylikt resultat blefve i främsta rummet nödvändigt att ombilda förhållandena i Kyrkostaten, samt genomföra alla de reformer och förändringar, hvilka blifvit föreslagna och förordade af Frankrike, England och Sardinien. på Pariserkongressen 1856. Österrikarne måste draga sig tillbaka ur Romagna och de atdra delar afItalien, uti hvilka de, i strid mot) fördregen, bålla garnisoner. Piacenzas fästningsverk måste raseras. Uti Parmä, Mödena samt : öfverhufvud i de små staterna måste konstitutionella reformer vidtagas, Grefve Malmesbury -skall håfva förklarat sig i allmänhet instämma uti dessa grefve Cavours) åsigter. Man förmodar att lord Cowley, under sitt vistande i Wien, yttrat sig i öfver-å ensstämmelse med sistnämde punkter af grefve Cavours memorandum. Grefve Buols depesch är: bekant; men man visste ej att den blifvit föranledd af Ebglands yrkånde derpå att Österrike måtte lofva att ej angripa Sardinien. ; Detta löfte hade äfven Österrike afgifvit i nämde depesch. Liktidigt härmed hade grefve Malmesbury vändt sig till sardinska regerinoen och uppmanat densamma att lofva, att) den ej skall gripa till offensiven. Tanledning af denna uppmaning har grefve Cavour afgifvit en not till engelska kabinettet, hvar-: ti han så väl yttrar sig om engelska: regeringens framställning som om grefve Buolsi: depesch, hvilken Cavour betraktar såsom-en! anklagelseskrift mot Sätdinien. Grefve Ca-Jl. vour tillrättavisar skarpt Österrikes insinuation, Ji att -Sardimianga: hancktyytlönelatoRA kens AL