Jag vill. dem ingenting. Hellre, fortsatte --Holt -afsides med sig sjelf, önskade: jag då att se henne i sitt stolta och naturliga lynne, sådan hon nyss var dernere. Att kufvä-qvinnor är att kufva sig sjelf. Och inga qvinnor kunna länge hålla uti sig. Hon har naturligtvis nu erhållit slaget, jojo ... jojo — modet sjunker med lyckan ...... Men djefligt besvärande, afskyvärdt, plågsamt är det att se henne så här... Kan det vara med mig hon vill tala? Emilia nalkades emellertid pulpeten och stödde sig lätt mot dess ena sida. Min fru, är det någon här som. kan vara er till tjenst? Om någon vore här som det kunde, skulle den personen säkerligen icke: vilja det, Holt blef så förvånad, så smickrad, så bortkollrad, att han knappt sjelf visste af den ton, som han inlade i svaret: Skulle det vara mig, mig förunnadt att tjena fu Hjelm ? Herr Holt — mel:an oss har varit mången stolt, mången missnöjd, mången sårande stund; men i hvarje menniskas lif kommer alltid; ett ögonblick, då de höga böljorna lägga sig.: Det är icke derföre sagdt, tillade hon med en blixt, som borde påminna om det gamla, det är icke derföre sagdt att man behöfver förödmjuka sig. Hon tystnade. Holt tilltrodde sig ej afbryta den tystnaden, Emilia återtog: Då jag gick hit, hade jag naturligtvis en afsigt ... En afsigt? stammade Holt. i Herr Holt vet hvad i dag har tilldragit sig här. Det kan synas besynnerligt, oförklarligt att jag vänder mig till den, som aldrig visat mig någon välvilja, men min öfvertygelse är att ingen menniska på jorden