I förstugan mötte han tvänne bönder, stadda på affärd. De bugade sig för honom så ödmjukt, att han, i trots afsin inre förvirring, helsade dem. vänligt tillbaka. Han förstod att det var hans olycka de betygade sin aktning. Inkommen i salen, -såg han ännu icke till henne, som han sökte. -Han gick genom alla rummen ... Öfverallt lika tomt. Slutligen trädde han i dörren till kökskammåren. Hvar är min hustru ?, frågade han Uljana, Hon gick ut en liten momangsmula innan herrarna reste.n 2 Bbrade hon hatt och kappa på?, Ja, herr patron, men hon se till mej att hon skulle komma straxt igen. aDet här var besynnerligt ! j Han gick åter in i sängkammaren, der han satte sig att vänta och fundera. Hvad som försummades i kontorsgöromålen fick ej nu komma i fråga; han måste i stället tinka på att ej försumma det för handen vigtigaste göromålet, nemligen att skaffa sig en sakförare. I detta ämne borde han rådgöra med Guldbrandssön, Under hela tiden hade han med all styrka sökt hålla bilden af Holt på afstånd. Den misstanke, som Oupphörligt ville nalkas honom, var ju så svart, att han blef rädd för sig sjelf, hvar gång den kom nära hans förnuft. Och hvar är Emilia — hvar är Emilia? undrade han gång på gång. 2 Men nu kom hon springande med öppna armar och öfversvallande hjerta. Nl O, min älskade; älskade make, var ej missnöjd öfver att du ej fann mig genast! Du får höra att jag hade skäl för denna frånvaro.n Jag är lycklig att ånna dig nu, då jag