SLET Lr ÄR FT i SSA TR Ted ST MSS er Lä i å fa TA EL de nt AN Regeringens välbetänkta beslut att nedsätta en komitå till den medicinska undervis ningens ordnande synes ha väckt en ickt ringa oro i det Upsaliensiska lägret, och man kan icke utan, deltagande åse de paroxysmer, som. farhågan alt gå miste om ett af de kära monopolierna på all högre undervisning framkallat. En dylik förskräckelse har dock äfven sin löjliga, sida, och det. förundrar ins. att icke Kapten Puft. eller någon annan tidning, med öfvervägande,sinnetör det komiska; velat låta en större allmänhet få roligt af Upsalatidningarnes berättelser om de tillställningar, som vid ecklesiastikministerns närvaro i den goda universitetsstaden vidtogos. Man icke blott sökte i bästa ljus framligga sina små medicinska anstalter, jemte det man höll-tal för ministern om. hypokondri och andra ledsamma sjukdomar, . af: hvilka de lärde i Upsala äro ansatte, men hvilka de dock hellre vilja bibehålla, än de utsätta sig för den allt nivellerande Stockholmsluften; man blef:äfven i hastså rörd af grefve Hamiltons vetenskapliga förtjenster, att han på, stående fot kreerades till hedersledamot -af den beskedliga vetenskapssocieteten), och slutligen framskickades de studerande vid medicinska fakulteten att med sång och lefverop uppvakta ministern. Det senare var af allt det kostligaste; ty man sökte dervid icke ens — så: vidt man får tro Upsalapostens utläggning — bevara skenet af nit för vetenskapen sjelf. Den, som vid detta tillfälle bland de studerande förde ordet, helsade nemligen grefve Hamilton välkommen. icke derföre att han är hela vårt undervisningsväsendes högste chef, utan derföre att han är ordförande i den komite, som blifvit tillsatt för den medicinska undervisningens ordnande, samt isynnerhet derföre att han besökte universitetet; på hvilket sista ord lades-synnerlig vigt. Man uttalade icke sitt hopp, och förtröstan att hvad en komitdå, sammansatt af upplyste, och för. det allmänna bästa nitälskande män, komme att besluta, skulle sluta den olyckliga söndring i krafter och sinnen, som hittills i detta fåck egt rum, samt leda till vetenskapens och; undervisningens fromma; nej, det var för Upsalaintresset, och för universiletet sådant det nu är, som. man ville lägga embargo på komitåns ordförande. Derföre säger äfven den. naiva Upsalaposten, en tidning. som lärer ha blifvit uppsatt. w:eslutande i afgigt at motarbeta universitetets Byttning, nbetydelsen af den hyllning, som hembars grefve Hamilton, framgår så tydligt af den till honom uttalade helsningen, att allt missförstånd i uppfattningen af densamma är rent af omöjigt. F Men de stackars medicine studiosi (som väl för öfrigt önskade Upsala dit der pepparn växer, då de naturligtvis Hade oändligt mycket bättre af att få hemta den teoretiska updervisningen på samma ställe, der de måste söka den praktiska) finge icke dermed hvila De måste, efter några dagar, åter ut att styrka och befästa den unge professor Mesterton i sin tro på den goda Fyrisstadens allena saligi natur. Man: fruktade synbarligen att an icke ännu insupit nog af den skråanda, som ofta efter få år förvandlar äfven ljusare hufvuden, som kommit inom; Upsalas dunstkrets, till blinda anhängare af universitetets rotfästande på denna plats. Olyckhigtvis bar detta bekymmer dock icke varit det enda, som i dessa tider ängslat de lärde i grannstaden. Den nya tiden tränger allvarligt in på dem, och det fatala senaste riksmötet med sina motioner och voteringar oms båda de. praktiska fakulteternas, ja om hela universitetets förflyttning till hufvudstaden. plågar dem såsom det onda samvetet. I detta salernas tillstånd var ingenting annat att göra än gifva sig ut i striden, och prof. Olivecrona har offrat sig sjelf för det allmänna, bästa. Det var ett förtvifladt beslut, som visar huru nöden anses stå för dörren; ty för the bespottare i den obeskedliga hufvudstaden kunde intet vära angenämare än att få vederbörande ut i öppen fejd, i hvilken de alltid skulle, såsom nu skett, sjelfve räcka de kraftigaste vapnen till sin saks nedgörande. Så får man nu af hr juris professorns egen mun höra de amplaste medgifvanden uti just de 2:ne hufvudpunkter,. som förenat alla ; upplysningens vänner i den Önskan att, juridi fakulteten Upsala måtte hit förflyttas, nemligen 1:o bristen å du liga lärare vid nämde. universitet. och 2:o saknaden af alla praktiska öfningar för dem, som i Upsala studera juridik — en brist, hvaruti förf. sjelf (s. 50) ser sjelfvå o-saken tll det oxdan. För att hu, i trots aj dessa medgifvanden, kunna plaidera för fakultetensqvarbållände i. Upsala, framställer hr Olivecrona alla möjliga förslag, det ene roligare än det dudra, såsom At, ex. att staten skall yttermera öka professorernas antal; så att — sedan det visat sig omöjligt att med skicklige män besätta de fyra protfessioner, som nu finnas — deras antal bör ökas till åva; att — ehuru Jönernas förhöjning från 2400 till 4500 rdr (!) icke isminsta mån förmått tillskapa hugade och skickliga lärareämnen — man likväl enda t behöfverytterligare höja lönerna och uppmuntra professorerna med befoördringar och. ordnar (se sid. 37), för att vinna ändamålet, samt slutligen. att den förening af praktik med teori, som i hufvudstaden kunde vinnas ej blott för dem som läsa till examen. utan äfven. för dem som absolverat. denna. skulle kunna ersättas genom skriföfningar för de förret Se der det långa talets korta mening: ökade: löneförmåner för professorerna och ökad: antal kamräter att draga undervisnin: ens tunga! Efter att vi utförligare ha skärskådat der