mer att blifva er en tung börda, då ni öfver den mannen, som visat er en välgerning, neddragit ett af dessa eländen, hvilka icke kunna beräknas, emedan allt hvad en oförtjent vanära kan åstadkomma står utom den menskliga beräkningen. Jag anade nog att ni skulle bli sträng. Dock smärtar det mig djupt att höra det ni ej tyckt mig ha haft bördor nog förut. Thorborg fortsatte utan att fästa sig vid inkastet: Hjelm är oskyldig — derpå vill jag sätta min egen själ i pant. Och denna oskuld skall komma att bevisa sig, om än vi alla hans vänner skola leta upp sanningen i sjelfva klippornas innersta fördjupningar. Den,som skrifvit angifvelsen — jag menar den, som uttänkt den — har också utan tvifvel lagt det stulna i Hjelms ego. Ja, en beklagansvärdare man än Hjelm har gjort det dådet, ty beklagansvärdast är den, hvars hjerta kunnat hysa och fullborda en sådan tanke. Hvad särskilt er beträffar, kapten Geistern, så hade det bättre anstått er, både som kristen och hederlig man, att ni gjort hvad jag i morse bönföll om, nemligen enskilt tala vid Hjelm. Er stränghet att gå till väga har slagit öfver rittvisan i er sak och verkar att ni hvarken vinner heder eller anseende i detta land. Icke tror jag heller att ni i längden vinner ert samvetes bifall. . a Med mitt samvete vill jag sjelf hålla räkning! Icke en hårsmån har jag gått utom den strängaste pligts råmärke. Missaktar och fördömmer man bär i landet den mannen, söm vill efter förmåga aftvå en skymf, kastad öfver det dyrbaraste föremål han egt på jorden ? Förkläd ni orden hur ni vill, så bli de dock ingenting annat än ett hämdbegär -... Tror nj ej att er maka slumrat lika ljuft, om