STOCKHOLM den 24 Mars, Om det är sannt, att erkännandet af qgvinnans rätt och menniskovärde utgör en gradmätare på ett lands civilisation, så kunna vi lyckönska oss att på senaste tiden ha gjort flera märkliga framsteg i detta hättseende, oaktadt det hårdnackade mötstånd, som alla. reformer i denna riktning mött från aristokratiens, men isynnerhet från prelaturens sida. Äfven vid senaste riksdagen var frågan. om vinnans samhällsställning ett föremål för lifs liga förhandlingar och mycken strid, och det lyckades förfäktarne af den liberala ochhumana åsigien att tillkämpa sg flera segrar: Frågan om qvinnans rätt. att vid viss ålder bli myndig kunde ej helt och hållet borttrasslas, oaktadt de flera försök, som dertill gjordes, och det beslut, hvari ständerna i detta hänseende stannadeyhar nu snart i ett års tid haft kraften af gällande lag. Ett annat be. slut, som äfven senast samlade rikets ständer fattade till fördel för qvinnan, har iett års tid väntat på kongl. sanktion, och man började till följd häraf befara, att detsamma icke skulle sanktioneras. Denna farhåga är emellertid undanröjd genom följande uti officiella bladet för i går offentliggjorda KONGL. MAJ:TS nådiga förordning, ungående utvidgad handelsrätt för qvinnor; gifven Stockholms slott den 11 Mars 1859. Vi OSCAR, med Guds nåde, Sverges, Norges, Götes och Wendes konung; göre veterligt: att Vi, med anledning af rikets stånders underdåniga framställning och sedan Vårt och rikets kommerskollegium blifvit hördt, funnit godt att, utan rubbning uti den åt qvinnor, enligt Handelsordningen den 22 December 1846, redan medgifna rätt till handels idkande, i nåder förordna som följer: Qvinna, som är svensk. undersåte och uppfyllt de i handelsordningens 4 1, litt. a. stadgade vilkor, vare berättigad att, i den ordning 5S 24 och 25 föreskrifva, erhålla tillstånd ej mindre att, mot iakttagande af de i 15 mom. 1 bestämda förbindelser, i stad och å rikets marknader idka minuthandel med alla de i 2 mom. 3 tillåtna varor, än äfven att, under i allmänhet stadgade förbehåll, salubod å landet anlägga; — dock att qvinna, som är gift, ej må ifrågavafånde handelsrättighet utöfva, så vida icke hennes man dertill samtycker och för hennes förbindelser i och för rörelsens bedrifvande ansvarar. . Det alle, som vederbör, hafva sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera visso hafve Vi detta med egen hand underskrifvit och med vårt kongl. sigill bekräfta låtit.. Stockholms slott den 11 Mars 1859. Under Hans Maj:ts Min allernådigste konungs och herres sjukdom. CARL. (L. 8.) Ludv. Almqvist. Genom denna förordning har qvinnans verksämhetssfer och möjligheten för henne till ärligt förvärf blifvit icke obetydligt utvidgad: i vårt Jand. Den gällande handelsordningen har hittills endast medgifvit qvinnor rätt att istad idka nipperhandel, klädmäkleri, mångleri, tobakshandel och försäljning af nålstolskram. Numera kan hvarje qvinna, som är svensk undersåte och som begått h. h. nattvard, råder öfver sig sjelf och sin egendom, eger god frejd, kan skrifva läsligt och räkna quatuor species i. enkla tal: och bråk samt. föra bok och räkning på det för handeln i allmänhet öfliga sätt, genom: anmälan hos magistraten och efter företeende af bevis till styrkande af sin behörighet, erhålla rätt att i stad idka minuthandel med alla slags inhemska och lofigen införda utländska varor (med de undantag och inskränkningar, som genom särskilta författningar äro stadgade i afseende på förgäljning af apoteksvaror och bränvin samt krut; gifter och andra vådliga ämnen), äfvensom att efter dylik anmälan hos konungens befallningshafvande öppna salubod på landet. Qvinnor kunna sålunda hädanefter idka kryddkramhandel, viktualiehandel, jernkramhandel, lärftskramhandel, sidenkramhandel, klädeshandel, linkramhandel, konsthandel, galanterihandel o. 8. v. På samma gång man icke kan annat än glädja sig öfver det framåtskridande som detta innebär, måste man föruidra sig öfver den inkonseqvens, hvartill regeringen gjort sig skyldig, då hon, kort innan hon gaf detta medgifvande till vidgande af qvinnans verksamhet, afböjde ett försök att äfven inom en annan, mycket anspråkslös sfer låta qvinnan få tillgodogöra sin Insigt och förmåga. Det är blott -ett par veckor sedan regeringen afslog en ansökan af ett ungt fruntimmer, att hon, som inför musikaliska akademien undergått orgelnistexamen och dervid ådagalagt: med beröm godkända kunskaper, måtte erhålla rättighet att söka orgelnisttjenster i riket. Sitt afslag i detta hänseende stödde regeringen derpå, att erkebiskop Reuterdahl hade afstyrkt bifall. Besynnerligt förefaller det att erkebiskopen skulle höras i denna sak, som icke rörde erkestiftet, utan en allmän princip; men ännu besynnerligare är det, att.samma regering, som utfärdat författningen om qvinnans myndigblifvande, kunnat fästa något afseende på det mycket ynkliga Reuterduhlska svepskälet, att skäl ej förefunnes till-afvikelse från den i riket ännu gällande ordningen att embeten och tjenster skola innehafsas af män, som kommit till myndiga år. Orgelnistbefattningarne äro tjenster af helt och hållet kommunal natur; hvad som i afseende på beklädandet af statens embeten och tjenster är stadgadt kan lika litet tillämpas på dem, som på folkskollärarebefattningarn. ., hvilka också redan flerestädes innehafvas och oklanderligt skötas af fruntimmer. Hufvudstadens : valberättigade invånare ha säkerligen icke förbisett kallelsen till detiöfvermorgon lördag utsatta sammanträde inför