bland dessa resfärdiga nämna vid namn h. exc. Krieger. Det tillägges för öfrigt, att han som motiv för sitt aftågande skulle välja en icke-politisk och till utseendet alldeles oskyldig bifråga, nemligen den meningsolikhet, som här yppat sig i statsrådet med afseende på den i mitt senaste omnämda jylländska jernvägen, hvars koncederande åt Peto hr Krieger, som f. t. finansminister, påyrkat, medan flertalet af hans kolleger skola dervid funnit betänkligheter. Ryktet hade i går vunnit den konsistens, att man till och med i väl underrättade kretsar ansåg sig känna, hvem som skulle blifva hans efterföljare; men det namn, som dervid nämdes, synes mig vara af den rentaf omöjliga art, att jag just derföre hyser något tvifvel om att sjelfva premissen, hr Kriegers afgång, kan vara fullt ut riktig. Måhända skulle man dessutom ega rätt att anse det för likasom en pligt af hr K. att blifva på sin plats quand måme, blott för att icke öfverlemna den åt en efterföljare af så pass komprometteradt politiskt rykte, och detta framför allt i så kritiska tider, som de närvarande. Emellertid ser ni, att åtskilligt åter rör sig härstädes, och vi äro halfvägs inne i alla de gamla osäkerheterna. Allt detta kan sluta ytterst förtvifladt; ännu är det dock att hoppas, att vår Herre skall leda de blinde; men, uppriktigt sagdt, det behöfves också. Medan man här i hufvudstaden har annat att tänka på än sina Marsminnen, ämnar man iår i Fyen (Odense och väläfven några andra städer) fira den 21 Mars, liksom ni i Stockholm firat er 13. Den 21 Mars är det politiskt. men framförallt nationellt vaknade Danmarks dag, och det är icke utan sin betydelsefulla apropos, att den i år blifver särskilt högfidlighållen, just som: en demonstration mot det åter med: mera oblyghet än någonsin påbörjade schl.-holsteinska oväsendet. Festen i Odense skall utan tvifvel blifva lifvad af den allra bästa anda och gifva ett talande vittnesbörd om att danska män dock ännu veta hvad de äro sig sjelfva skyldige och hvad deras frid tillhörer. Redan för ett par månader sedan tillät jag mig fästa er uppmärksamhet på det intresse, hbvarmed man på några punkter här i landet hade vändt sina blickar åt — det aflägsna Japan, och den önskan,som härifrån uttalade sig, om att äfven de nordiska länderna måtte kunna komma i åtnjutande af de tördelar, som, synnerhet för frakthandeln, nu erbjödo sig genom öppnandet af detta länge för de flesta nationer stängda rike. Genom en liten notis, som häromdagen först blef synlig i Dagbladet härstädes, öfverraskas man behagligt af att erfara, det den svensk-norska regeringen å sin sida har tagit denna sak under allvarligare öfvervägande, än man veterligen har gjort det i högsta ort härstädes, och att ett förslag från regeringen i Stockholm utgått rörande en liten gemensam, skandinavisk expedition till dessa fjerran farvatten. Detta förslag hade, det jag tror, aldrig kunnat framkomma i en lämpligare tidpunkt, enär den allmänna uppmärksamheten just i detta ögonblick blifvit här agen i anspråk för saken genom en helt färsk underrättelse om att ett danskt skepp blifvit fvisadt från Japan, på grund af att någon raktat icke existerar mellan detta land och le nordiska rikena. Det kan ej gerna vara vifvel underkastadt, att ju den danska regeingen med öppna armar mottager anbudet rån Sverge; hoppoms sedan att — den mäkige hr Schel i Pinneberg icke förbjuder dess itförande såsom alltför skandinaviskt! P. S. Jag erfar i detta ögonblick att något lags öfverenskommelse blifvit gjord i går fton mellan Krieger och hans kolleger, hvalan han väl tillsvidare blifver på sin plats. Vi finner emellertid huru allt detta är osäkert ch vacklande. S. B. HY FEV BD är TN Oc