fEnsåndt.) Til Sverges skeppsredare. It is vislonary to imagine that any nation will ever continue to grant to another any exclusive advantage in her markets, änless she obtain what she reckomns.an equivalentadvantage in the markets of the other. (MCuHochs Dictionary of Commercial navigation.) Några jemförelser mellan svenska fartygs umgälder isFrankrike och fränska fartygs umgälder i Sverge. Enligt Kongl. förordningarne af den 18 Dec, 1857 och den 4 Maj 1858 förordnas, att till utrikes ort gående eller från utrikes ort kommande fartyg, vare sig svenska eller främmande, skola betala vissa, för alla nationer lika stora afgifter, i mån af fartygens tetal, under namn af lastpenningar samt fyroch båk-afgift. Till följd af dessa förordningar befrias Kålunda de så kallade oprivilegierade nationernas fartyg från den fördubbling af umgälder uti svenska Hamnar, som de bittills enligt förut gällande författningar varit skyldiga att erlägga; det är likväl icke denna deras. lättnad i utgifternal, som Änsändaren egentligen anser svenska skeppsrederierna hafva att klaga öfver; men han anser det svenska rederierna i och med detsamma hafva. rättmätig anledning hoppas, att å oprivilegierade nationers fartyg i svenska hamnar njuta lindring i utgifter och behandlas såsom svenska, svenska fartyg äfven i de oprivilegierade nationernas hamnar njuta en motsvarände lindring och behandling, med ett ord en ömsesidig reciprocite. Att sådant icke är förhållandet i franska hamnarne, torde numera vara noga kändt af flera svenska rederier, hvilka . förlided sommar för låga frakter sände sina fartyg till Frankrike, i den förhoppning ätt, då, till följd af de då i verkställighet satte ofvannämde förordningarne, franska fartygs umgälder i Srerge blefvo till halften förminskade, en motsvarande eller åtminstone någon lindring skulle ega rum i Frankrike hvad svenska fartyg angick. Uti denna förhoppning funng desig beäragna, ty när fartygen återvände till Sverge och porteharge-räkningarne kommo rederiet tillhanda, voro de lika stora som förut;, och icke nog med att en skilnad: eger rum i den så kallade stonnagens svenska och franska farig emellan, till och med skeppsklarerarnes provisioäro olika, så att ett svenskt Eller norskt fartyg Istå betåla 73 centimer pr tonneau, då franska en-. st betala 50 er TE RR -Hyar och en med någon kännedom af kommersiellå förhållanden torde således inse att förordningar, sådana som de ofvan åberopade, äro föga egnade att uppmuntra SKeppsbygperier och den ändå nog uslå farten med våra fartyg; då deremot fransmännen, just. till följd af dessa förordbingår, ovilkorliskola håfva mera nettobehållning uti att kömma Syergeock hetta våra trävaror, medan våra egna fartyg, till följd af tryckande lagar och författvidgar, Tå ligga stilla och se på: Uti Aftonbladet åf den I7:de finner man att norrmännen redän påtänkt att petitionsvis ingå till regepr för att få undanröjdt det dråpslag, som handelsflöttan. till a afdeofta åberopade förfättnin garne, erhållit, insändären Vågar derföre boppas, att Sverges skeppsrederier, som med skäl kunha vara stolta öfver, väckrå öch Väl utrustade händelsbg icke skolå af -Wörftiännön låta Sig förekom: , atanju förr des Huttro medelst em petition till vederbörande fästa derås uppmärksamhet på det obilliga och på svenska handelsflottan högst menligt ihverkande förhållande, som insänd: tagit sig friheten åskådliggöra: 023 Skeppsredare och sjökapten.