Må det åtminstone tala till. er och komma er att fatta den öfvertygelsen, att en sådan man, styrd af mörka passioner, kan tillåta sig hvad som helst, Era ord skola icke vara bortkastade... jag vill tänka noga öfver dem. Men i alla hänseenden måste detta bref tidigti morgon afgå till länsmannen. Först. efter pröfving med honom kan beslut fattas, och jag fruktar att det icke lär bli mer än ett — ty bedraga er kan jag ej, ni samvetsgranna och högtänkta varelsel Ack, min Gud, jag vann då ingenting — lofva mig åtminstone att vänta tills min bror kommer hem och ni fått öfverlägga med honom Nej, numera förtror jag mig icke vidar till någon lefvande själ, utan till lagens utöfvare. Det skulle endast bli att bestå en ny strid... Och nu, fastän jag icke kan efterkomma er vilja, ber jag er af hela min själ förlåta mig att jag måste vara sträng. Ni böri alla fall vara tröstad af den öfvertygelsen att! då Hjelm är oskyldig, kan ingenting farligt hända. Hans heder blir ju i det fallet lika oantastad... Nå, se ej så outsägligt bedröfvad ut... Hur olycklig jag är att ej kunna tillfredsställa er... Men jag förmår det ej. Min själ skulle då bli utan ro. Thorborg svarade ingenting. Tårarne ville qväfva henne. Och denna gång gjorde kaptenen, då hon gick, icke något försök att hålla henne tillbaka, EEE : Hvilken nattsoch hvilken dag derefter ge nomlefde ej Thorborg! Då Gudmar mot aftonen komy visste hon. att brefvet till länsmannen hade afgått och att denne utan tvifvel skulle infinna sig under loppet af den påföljande dagen. j Det var för unga flickan en hård smärta