Utan ett ord till svar steg Moss upp, gick häftigt öfver golfvet och slog igen dörren efter sig... Hvad var ing har djupt gripit honom... Dock trar jag ej att han begått någon stor Bynd. Ilon hann ej tänka mer, innan mannen åter kom tillbaka. Jag ville säga dig ett. par ord. Du kan skrifva mig till om allt, som förefaller häremellan och Svartskärs-trakten, Och adressera brefvet till det vanliga värdshuset i Göteborg. Jag far dit först, och troligen kommer jag dit tillbaka. Det vill jag visst. Han gick åter till dörren, men dröjde en minut i obeslutsamhet. Jan, sade han betänksamt, du skrifver på Göteborg. Och märk noga — ifall någon sak inträffar, så kommer jag hem... Ja, det gör jag troligen. I detsamma inträdde huspigan och berättade att länsmannen kom farande i allen...... Vid dessa ord återfick Moss med ens, liksom genom ett trollslag, sin vanliga min och sitt vanliga sätt. : Han skyndade ut på gården för att mottaga kommissarien. nVälkommen. bror Lönnerholm... Vigtiga förrättningar, kan jag tänka? Satans fula förrättningar, bror... hm, hm... och jag fruktar att de blifva ännu fulare, Om bror vill ge mig en frukostsup, fastän jag redan tagit en i kapellgården, så fär jag tala om alltsammans och höra hvad bror tillstyrker., enn Men det är icke här vi skola göra kommissariens bekantskap. 15 KAPITLET. Fem soener. För att påskynda utvegklingen af hufs