i ändamål att förekomma hvad som förut utgjorde föremål för tentandernas billiga klagan, att de nemligen ej förr än efter flera veckors eller månaders förlopp kunde erhålla tentamen hos vissa examinatorer och derigenom sågo sin tentamenstid fruktlös försvinna. Slutligen och för det fjerde påstår ins. att disputationen pro gradu skall vara hos fakulteten till granskning inlemnad under tre månaders tid promotionster min och två månader andra terminer, innan den får tryckas., och finner detta stadgande lika orimligt som de föregående. Här har ins. åter gjort en oriktig uppgift, ty det bör heta tre månader före promotion och två månader före ventilering. Om man nu afräknar en vecka, hvarunder disputationen skall vara spikad, och två tre veckor för tryckniogen, så blir orimligheten redan betydligt mindre. Känner man vidare huru vid slutet af hvarje promotionstermin disputationer tjogtals till fakulteten inlemnades och alla kandidater fordrade att få ventilera dem under den sista veckan, ja många till och med på den sista dagen; huruledes för dessa disputationer, som urartat till ett narrspel, inga auditorier och opponenter förslogo, och att vida större vigt nu mot förr måste läggas på disputationeruas såväl innehåll som försvar, så torde någon förändring i hvad hittills varit brukligt väl vara påkallad. Sannt är att fakultetens första pröfning egentligen skulle inskränka sig till att tillse att disputationen ej innehåller något som hädiskt, smädligt eller osedligt är eller annat sådant, som allmän förargelse kan åstadkomma och att den vetenskapliga pröfningen kommer först efteråt. Men bland sådant, som kan åstadkomma allmän förargelse, torde äfven få räknas disputationer af så ytterst klen beskaffenhet som åtskilliga, hvilka vid den. brådska, som under promotionsterminens sista vecka varit rådande, universitetet och författarena till föga heder, för tidens knapphets skull undsluppit vederbörlig granskning, och då fakulteten för detta ändamål önskat en rymligare tid, har detta i icke oväsendtlig mon skett till disputationsförfattarens beqämlighet och i hans intresse för att lemna honom tillfälle till en icke sällan behöflig omarbetning samt bespara honom förödmjukelsen att få disputationen till protokollet improberad och tryckningskostnaden bortkastad. Såsom följd af dessa stadganden uppger:ins. det ringa antal af dem, som sedan den sista promotionen aflagt filosofisk kandidatexamen; och detta ringa antal skulle, enligt ins. förmenande, bevisa samma stadgandens orimlighet och befängdhet. Enligtins, sätt att resonnera skulle stadgarne för en examen vara desto förträffligare, ju lättare de gjorde examen och ju flera som till följd deraf undergingo densamma Så resonnerar -endast den, hvars hela bemödande är att taliter qualiter komma igenom examen, men ingalunda den redbare studenten, som studerar för att lära och derpå vill gifva grundliga prof. Skulle icke orsaken till det ringa antalet examinerade kunna rimligare sökas på annat håll? Kunde den icke helt naturligt finnas i öfvergången från en lättare till en svårare examen, hvari en djupare insigt i ett mindre antal ämnen. enligt den nya examensstadgan fordrades i stället för det förra mångläseriet? Kunna icke orsakerna vara flera; såsom dessutom mängden af skickliga studerande, som afgått till telegrafien och jernvägsbygnaderna, eller de många skoltjenster, som ou på en gång behöft besättas? Hvem vet huru stor andel-bör tilläggas skolundervisningens vacklande till-stånd under de sista tio åren och de många privatisterna ? Antingen insändaren är en student, som funnit fakultetens stadganden obeqämliga för sin beqvämlighet, eller någon kritikus, som velat gifva luft åt sin klanderlust, hade det varit önskligt att han iakttagit något större hofsamhet i sitt skrifsätt, och framförallt att han tagit bättre reda på och öfvertänkt hvad han velat klandra; innan han satte sig ned att för föräldrar och målsmän framställa fakulteten såsom deras söners och myndlingars buse och obillige plågare. Universitetets förbindelse är att vårda vetenskapliga studier, och den filosofiska fakulteten är pligtig upprätthålla och enligt gifna föreskrifter höja den tilosofiska examens betydelse utan afseende på de studerandes beqvämlighet, då denna skulle komma i kollision med hufvudändamålet; att fakulteten, der detta icke varit händelsen, i de klandrade stadgandena icke ellenast velat gifva de studerande för dem nyttiga anvisningar, utan äfven afsett deras beqvämlighet torde icke böra förnekas. Tiden skall visa om dessa stadganden, liksom hela den nya examensstadgan, 0 ändamålsenliga; ännu ärerfarenheten för kort tör att derpå bygga någonderas fördömande. Civis academicus.