till följd af den mer och mer minskade tillgången på brännmaterial. . Beträffande uppgiften, att det nya bolaget skulie komma att använda alla nutidens förbättrade arbeismetoder, må nämnas, att för när E 4 gnar inou: orten, hvaraf en b Tabergets fot, hvilka alla tillegnat ropas bergsbruksidkande nationer känna såsom uti arbetsmetoder eller uppfinningar, tillämpade bergsbruksrörelsen. Liknelsen med historien om Columbi ägg är alltså äfven i denna del temligen hultande. Är åter meningen att på annat sätt, t. ex., såso i Aftonbladet n:r 46 uppgifves, koncentrera my men, vore denna metod kanske den bästa, om don läte verkställa sig; men vi frukta att dermed icke slår bättre ut än med öfvermasmästaren Schedins på 1820talet gjorda försök, att genom pulverisering och slamring tillvarataga de fina jernpartiklarne i Tabergsmalmen: Ämnar bolaget deremot exportera malmen, så frågas: Tror bolåget ätt någon utländning vill eller, kan köpa Tabergsmålm, som är den fattigaste af alla i Sverge använda bergmalmer? Behöfva utländnirgarne god svensk bergmalm, så finhes tillgång på sådan om 50 å 60 proc. jernhalt från de norra bergslagerna. Att afyttra malmen till andra skogrikare orter inoin riket lärer väl också hafva sina svårigheter; äfven om jernvägarne dervid skulle kuhha nyttjas; ty hvilken masugnsegate köper och anvånder en malm, som fordrar 20 tunnor kol och deröfver till hvärje skeppund tackjern, då han på samma vägar kan få en god och rik malm, ur hvilken han med sex å åtta tunnor kol utfår ett lika godt skeppund jern: Häremot kan visserligen invändas, att inköpspriset på Tabergsmalm vid grufvorna (för närvarande högst 25 öre riksmynt för skeppundet) är kanske tio gänger billigare än på den rika malmen, men denna prisskillnad. utjemnas, om man beräknar värdet af till hvarje skeppund tackjern besparade tolf ä fjorton tunnor kol och två skeppund malm jemte transportkostnader derå. Ännu återstår mycket att säga om t. ex. den beräknade tillverkningens mängd, pris m. m. samt Tabergsjernets fullkomliga oanyvändbarhet för gjuterier ete., men det nu sågda må för denna gång vara nog. Meningen med framställandet af dessa betänkligheter är ingalunda att förmörka bolagets ljusa utsigter, utan de hafva tillkommit, för att ådagalägga för dån i bergsbandteringen mindre hemmastadda allmänheten, huruvida en verklig och reel affär är i fråga, eller blott ett förblommeradt vexeldrageri på fölks lättrogenhet. Vi meddela här efter Times någonting eget i sitt slag, nemligen ett förtroligt handbret från franmännens kejsare, En af hans engelska vänner, sir Francis Head, hade med anledning af Times häftiga utfall emot Napoleon III, i nämde tidning infört trenne bref till hans försvar, samt sedan skickat dessa till Tuilerierna, hvarifrån han fick emottaga följande svar, sannolikt ämnadtatt offentliggöras, och hvaruti kejsaren synes ha för afsigt att söka i någon mån till sin fördel omstämma den i England på senare tider emot honom föga gynsamt stämda opinionen. ;Brefvet är af följande lydelse: Tnuileriernas palats den 1 Mars. Min kära sir Francist Jag får tacka er för att ni sändt migde artiklar ni låtit införa i de engel ska tidningarne, hvarigenom ni beredt mig tillfälle att för er uttrycka hela min erkänsla för de känslor ti ej tvekat att fritt ådågalägga till min fördel. Jag har häruti sett. — och är lifligt rörd deraf — ett nytt bevis derpå, att mina gamla vänner i England icke förgätit mig och att de veta till hvilken grad jag städse bibehåller samma aktning och sympati för det engelska folket, som jag hyste under min landsflykt bland eder. Äfven nu i dag, då jag skrifver detta till. eder, återkallar jag i minnet såsom en lycklig period af mitt lif den tid, då jag, en biltog man; först gjorde er bekantskap i England. Ty genom ombytet i en menniskas öde byter hon blott om sina fröjder och bekymmer. Fordom erfor jag blott landsflyktens sorger, nu; inser jag klart maktens bekymmer, och ett af de största bland dessa är utan tvifvel att se sig missförstådd och illa bedömd af dem, som man mest högaktär, af dem, med hvilka man så gerna skulle vilja lefva i-godt förstånd. Jag finner ganska naturligt, att de partier, hvilka jag nödgats motsätta mig och undertrycka, vilja mig ondt och söka medel att kunna skada mig; men att engelsmännen, hvilkas trognaste och mest hängifne bundsförvandt jag städse varit, oaflåtligt anfalla mig i tidningarne på det mest ovärdiga och obilliga sätt, det är någonting, som jag ej förmår fatta; ty uppriktigt sagdt kan jag icke upptäcka hvilket intresse dö kunna ha i att uppvigla allmänna opinionen emot Frankrike. Om jag i mitt land skulle vilja göra på samma sätt, så blefve det mig sedan omöjligt att tillbakahålla de passioner, hvilka jag sålunda hade össläppt. Jag har alltid ådagalagt min. stora beundran för engelska folkets frioch rättigheter, men jag måste ljupt beklaga, att friheten, i likhet med alla andra soda ting, äfven har sina öfverdrifter. Hvarföre vill lenna frihet, i stället för att göra sanningen bekant; söka -med all: makt -bortskymma densamma? Hvaröre vill hon, i stället för att befordra och utveckla idla känslor, utbreda hat och misstroende? Derföre känner jag mig lycklig att midtibland alla dessa ögnens-konster ha funnit en försvarare, som, ledd endast af kärlek till sanningen, icke dragit i betäntande att deremot kraftfullt höja sin ädla och oegenyttiga stämma. Var förvissad, min kära sir Fancis, om min vänskap. Napoleon. E—— 202 ÄRA MALA, SR lll or