LN NR Ja ne SR YR Oo Denna fullständiga återgång från de nyss här förut omnämda grundsatserna började snart bära samma frukter här som öfverallt. Makten, förblindåd och beröfvad den offentliga grauskningens helsosammöa hållhake skyndade allt mer mot branten af sin undergång och allmänna tänkesättet, som icke mer fick yttra sig offentligt, gaf luft åt sin förbittring på annat sätt. Slutresultatet är kändt, det var den 13 Mars 1809. Det var med anledning af dessa bittra erfarenheter om yttranderättens öden under den förflutna tiden som 1809 års män, skaparne af det nya statsskicket, vidtogo en åtgärd, för hvilken de efterkommande stå i dubbel förbindelse, då tryckfrihetslagen förklarades för en af Sverges grundlagar, hvarigenom dessa lagstiftare ville för framtiden föröka svårigheterna a! ett angrepp mot densamma. Måhända skall detta numera icke förekomma mången annorlunda än såsom helt naturligt och likasom följande af sig sjelft. då både brödrafolket och flera andra hafva tryckfriheten försäkrad i sina grundlagar ; men det bör besinnas att Sverges lagstiftare då ännu icke hade många föredömen att följa. Det kan ej heller förbises hvad 1809 års konstitutionsutskott vid regeringsformens framlemnande yttrade angående de omstärdigheter, under hvilka regeringsformen måst författas: att fäderneslandets vådor icke hade medgifvit utskottet att till någon fullständighet samla upplysta medborgares tankar om grunderna för Sverges tillkommande statsförfattning., — — Utskottet hade lifligt känt och klart insett, att en lagligen bestämd och derigenom befästad :styrelsemakt utgjorde: samhällets vigtigaste angelägenhet. Utskottet anbefalde väl till kommande ständer att fortgå i utvecklingen af vissa bland dessa angelägenheter, särdeles hvad angick nationalrepresentationen; för hvars framtida sammansättning uttryckte i ett annat betänkande af den 24 Mars 1810 den minnesvärda grundsatsen: att alla svenska medborgare utan åtskilnad af. stånd, yrken eller lefnadssätt skulle vara berättigade att deltaga i valet af nationens befullmäktigade för vården af dess lagstiftning; att utöfningen af valrätten skulle endast bero af egenskaperna af bofast, oberoende och fullmyndig, som anses erforderliga för samhället, till borgen för bruket af en sådan rättighet.Men för det närvarande tycktes försigtigheten att röra så litet som möjligt vid styrelsemaktens prerogativer vara den öfvervägände tanken, och den lemnades derföre nästan i allt det positiva i orubbadt skick med bibehållande af konungens maktfullkomlighet ej blott att allena besluta, äfven emot samtliga råd gifvarnes meningar, utan också, i afseende på föremålen för denna beslutanderätt, att kunna utan ständers hörande börja krig och göra fred, att afsluta traktater red främmande makter, att med blott tvenne undantag utnämna till alla embeten och tjenster hvilken svensk man af lutherska läran, som konungen finner för godt, utan afseende på aflagda kunskapsprof eller tjenstgiring; att hafva högsta befälet öfver armen, att vara högsta öfverhufvud öfver kyrkan, att lagstifta i allt-som angår allmän hushålinving eller utöfningen af enskilta medborgares samhällsrättigheter med afseende på yrken och näringsfång, och slutligen sjelfva makten ati efter godtfinnande kunpa organisera statens allmänna inrättningar och embetsverk. Det var emot missbruket af denna stora makt som de ansågo ett af de vigtigaste värn ligga uti tryckfribeten. Vi behöfva icke uppehålla oss vid en undersökning om huruvida detta skydd är tillräckligt, men det, som finnes, måste alltid vara oss dyrbart att bibehålla, och denna tanke stärkes än mer vär man inhemtar hvad 1809 års lagstiftare sjelfve härom yttrat: Grundlagen har,, sade 1809 års konstitutionsutskoti i sitt tryckfrihetslagen åtföljande betänkande, tillerkänt konungen den styrande makten och verksamhet att, med enhet i beslut och kraftfullhet i medel, densamma utöfva. Bestämda former för dessverkningskrets, folket förbehållne: friheter och rät tigheter innefatta ej en absolut och mot densamma uppgående motvigt; således ej heller orsaken till någon strid emellan de konstitutionella makterna. af hvilken statsförfattningen förr eller senare skulle kunna upplösas. — Så mycket angelägnare har det varit att bereda en allmän upplysning, att dana en rectifierad opinion, berättigad och skicklig att offentligen granska och bedöma nationens stora angelägenheter, regeringens vigtiga föremål, lagars soch författningars verkan, embetsmäns förhållande; och enda medlen Härtill igenfinnas uti tankens lägliga yttrandefrihet i skrift. och tryck. Den har väl ej egenskaperna af aktiva hinder, af direkta band, hvilkas såväl missbruk som bruk. lätteliger kunde föranleda till en med statens bestånd oförsenlig status in statu, men dess oemotståndliga kraft att afkläda misstagen och orättvisan sanningens mantel skall ofelbart införa och stadga begrepp om regentens sanna ära, rätta medlen att befrämja folkets lycka, nödvändigheten af den förres makt, värsdet af de senares frioch rättigheter. Jag har kanhända för: länge tagit församlingens tålamod i anspråk med historiska citationer; men om vi kasta en återblick på de tre tidskiften som här bl fvit vidrörda, så torde man ifrån de två förstnämda kunna hemta ett nytt bevis på, att en föreställning ofta gör sig gällande i den första hänförelsens ögonblick, och som derföre, når man finner att en villfarelse deruti insmugit sig, lått :ecer till lika stark återgång i en och annans tänkesätt: den föreställningen nemligen; att frihet kan finnas utan att man skall behöfva fördraga några missbruk deraf. Det ligger dock i den menskliga naturens brister, att missbruk: någon gång: måste uppstå af all: frihet: Detta gäller äfven om trycktriheten och förklarar den otälighet som stundonv gifvit sig: luft i ett elier annat förslag äfven efter år. 1809, att åstadkomma en eller annan inskränkning i det lagstadgade: orbfånget af tryckfrihet, såsom hvarje svensk. mans rättighet ätt utan några af den offentliga makten iförväg lagdä hinder utgifva skrifter.: Man glömmer ock dertid stundörb, att trycktvång icke alltid kan hipdra sådana missbruk, hvaråf den enskilde medborgaren stundom oroas genom illviljans anfall. Men det är ock derföre som det var ett vist förutseende hos 1809 års lågstiftare att gifva tryckfrihetslagen helgden af grundlag med deraf följande större svårigheter af ändring. Det var kanhända blott derigenom som svenska: nationan en gång kunde komma till den öfvertygelse, att skadan af missbruken i alla fall är långt mindre betydande än fördelarna af -rätticheten till offentlig granskning äro dyrbara; det är den punkt, på hvilken det brittiska folket befinner sig i fråga om yttranderätten, der hög och låg, hvilka meningar de också tillböra, anse denna frihet, i det obegränsade omfång den derstädes vunnit inom de s-nast förflutna hundra åren, såsom den dyrbaraste af sina rättigheter, ja till och med för en ädolsten i den engelska drottningens. krona; och detta allt oaktadt missbruken der i landet icke äro mindre än annorstädes, — En sådan öfvertygelse, en sådan stadga och enstämmighet i allmänna tänkesättet vinnes icke på en gång; men att den redan slagit en fast rot även hos svenska folket, derpå företedde sista riksdag ett bevis, då samtlige riksstånden afslögo regeringens propositi n att utesluta tryckfrihetslagen ur grundlagarnes antal. Det var en tilldragelse, som historien antecknat efterkommande till minnes; men det bör på samma gång nämnas såsom ett annat bevis på den nytta som tryckfrihetens tillvaro utöfvar; att regeringen sjelf, då det från en föregående riksdag hvilande förslaget härom skulle förekomma till afgörande, redan Hade hunnit blifva så öfvertyg:rd om allmänna tänkesättets beskaffenhet och styrku i afseende derå, att af aktning för detsamma, icke ens försök gjordes: att vinna bifall till förslaget i något af riksstånden. Blott en sak, men icke den minst vigtiga, återstår mig att få återkalla i eder uppmärksamhet. I sammsnbang med den politiskt hemska sinnesstämning, cam trvycktvånget och enväldet förorsakade, tvnade