Men tyvärr skall alltid med er i mina tankar förena sig minnet af en smärtsam mysticism — ty den natten, då ni hade er dröm, tilldrog sig. dock ett dubbelunderverk. Kapten Geistern, ni måste i sanning lägga bort: denna sjukliga rädsla för mig och i detta en dröms tillfälliga öfverensstämmande icke se annat än en blott tillfällighet. Men om vi skola se det i annan mening; så antag då att Gud tillät denna vink från er hustru för att gifva förnuft. åt er sorg... Se för öfrigt i mig intet: underväsen, utan den fattige kapellpredikantens dotter, hvilken ej begär mer än att vara gagnelig: för hvar och en olycklig, som: kommer i bennes väg., Jag lofvar försöka att glömma er ur dimmorna, för att se er blott i verkligheten — och-jag försäkrar att jag af hela mitt hjerta önskar att jag fullkomligt måtte öfvervinna den inre ångest, som ännu era steg inge mig, då jag hör dem: på afstånd. Min gud, är det möjligt, är det så olyckligt att ni verkligen känner det så? Alltid... Jag har stundom en till den grad nervös rädsla för er, att jag knappt kan sätta tro till sanningen att vi språkat långa stunder lika förtroligt som nu. Nå, i eftermiddag, när ni visste att jag var bortrest — får jag fråga huru det då var?, Då tyckte jag att en obestämd tyngd rullade från mitt bröst... Och emedan, som sagdt, jag ej hittills kunnat öfvervinna denna löjliga fruktan för er, ni lilla älf-menniska som ändå. ser ut som en engel, beslöt jag att begagna tiden af er, frånvaro att söka få mina förhållanden utredda .. Er. far förlåter jag gerna hans barskhet: den är blott ytans. Er bror. älskar jag, men han missförstår mig också. Derföre... Detta var. bra bittra förtroenden, herr. kap