seminariiföreståndarnes. Att den aflöning, man Inttills bestått dessa tjenstemän, varit så usel, att endast få kunnat för någon längre tid med befattningen fortfara, och dessa endast af den orsak, att de med befattningen fått förena en annan, har länge varit en känd sak. Under den ss. k. dyrtiden, som närmast föregick senaste riksdag, lofvade äfven allmänna opinionen, hvar den är i ämnet uttalade sig, en högst betydlig förhöjning i dessa tjenstemäns löner. Men då riksdagen kom, och K. Maj: framställde proposition om lönetillökning för nästan alla embetsoch tjenstemän i riket, hvilkas löner utgingo i kontanta penningar, hade ecklesiastikdepartementet alldeles förgätit seminariiföreståndarne. Likväl blef, med anledning af en motion inom bondeståndet, anslaget till seminarierna fördubbladt, eller förhöjdt till 26,000 rdr rmt. Men regeringen. som städse af all förmåga sökt uppdrifva embetsoch tjenstemäns löner, fann utan tvifvel detta anslag alltför högt; ty sedan den mycket länge funderat på saken, och efter att hafva r dgjort med åtskilliga från. landsorten tillkallade seminariiföreståndare, anordnade -den utaf nyssnämda summa endast 19.500 rdr, att tills vidare, för år 1858 utgå med 1500 rdr till hvarje seminarium. Ännu har ingenting försports om de återstående 6500:s öde; men mycket tyckes nu mera kunna tagas för afgjordt, att hr Anjou öfverlåtit åt sin efterträdare att bestämma detsamma. Visserligen tvekande huruvida denna väg skall kunna leda tiil målet, vågar dock en för frågan intresserad person anlita densamma, i brist på någon säkrare, för att söka stämma br Anjous efterträdare till något gynnsammare känslor emot dessa arma tjenstemän, som under flera år sträfvat i ett mödosamt, men för samhällets framtid vigtigt och inflytelserikt arbete. Kunde det icke gå an att lemna dem hvad ständernas anslag medgifver, då detta i alla fall måste erkännas icke förslå till bekostande af ett tarfligt lifsuppehälle? Kunde det icke sedermera gå an att åt seminariiföreståndarne under år 1859 lemna den dem tillkommande 54 procents förhöjningen för år 1837? Eller skola seminariiföreståndarne, som arbeta i sitt kall så godt de förmå, fortfarande lida derföre, att folkskoleväsendet i sin helhet af regeringen betraktas såsom en tråkig, bråkig och i det hela kanhända onödig sak? : Ins. behöfver icke säga, att han med det klander, som ligger i dessa frågor, icke åsyftar den nuvarande ecklesiastikministern, som helt nyligen tillträdt sitt embete; men han ve; sig ega skäl att framställa detsamma mot hans företrädare, som icke vårdade sig om att under hela den tid, som förflutit sedan senaste riksdags slut, till slutlig behandling företaga denna enkla sak, som har mycken enskild. kanske äfven någon allmän vigt. Har svårigheten att mellan de särskilta seminarierna fördela anslaget förorsakat dröjsmålet; torde nu mera, sedan, uppgifter rörande undervisningstiden vid seminarierna från vederbörande domkapitel ingått, ingenting finnas af natur, att påkalla ärendets vidare uppskjutande.