Och riddarn, som i Gustafs dar Till snillets lekar drog, Nu till sitt fosterlands försvar Flög ifrån Wermlands skog. Det var ej lek — men dock ett spel! — En framtid var dess vinst. — Och hvarje insats, för sin del, Ett ädelt hufvud minst. J skuggor, stigen upp igen, Då Er vi kalla på! Och nordens fara skape män, Som eder likna mål Men Du, som ensam lefver qvar, En grånad ek, men stark. Vi helsa dig, vårt lands försvar, sVår frihets patriark! Så länge i den gamla nord Bo fria män ännn, Och hafvet famnar grönklädd jord, Glöms ej din bragd och Du. Din bilstod äfven reser sig I minnets pelarslott, Och Svea ej — förlåter Dig, Nej, hon välsignar blott! Herm. Bjursten.