STOCKHOLM den 11 Mars. Den, som med ledning af den utländska pressen i närvarande stund vill följa den stora politiken på spåren och söka redogöra för? ställningen; han befinner sig sjelf i den obe-l hagliga ställningen att nödgas genomlöpa en! kaotisk massa af artiklar och korrespondenser samt taga reda på hvad en mängd olika tidningar mena, förmoda, påstå och profetera i afseende på dagens brinnande fråga, för alt måhända strax derpå finna de slutsatser, som derur kunna dragas, motsagda genom en eller annan telegrafunderrättelse. Frågan om krig eller fred är emellertid af alltför stort intresse äfven för de länder, som icke i första hand beröras af stridsfrågorna, att man skulle kunra lemna de vexlande symptomerna utan uppmärksamhet. Den i förrgår ingångna telegrafunderrättelsen, att Österrike ärnar upprätthålla de österrikiskt-italienska specialfördragen, är det vigtigaste, som man på flera veckor erfarit, isynnerhet som förklaringen bärom är gifven i det österrikiska officiella bladet... Detta meddelande synes stryka ett -bredt streck öfver de fredsförhoppningar, som grundat sig på lord Cowleys mission, och på de fredliga yttranden, som nyligen framkommit i de franska officiella och officiösa tidnirgarne. Denna Österrikes bestämda afsigt att icke uppoffra. den öfverhöghet, som det i visst fall utöfvar öfver de mindre italienska staterna. kunde man lätt på förhand gissa, emedan det i och med detsamma skulle betydligt försvaga sin egen ställning och möjligbeten att upprätthålla sitt välde 1 Lombardiet-Venedig. Men den bestämda förklaringen i detta fal! synes vara egnad att påskynda krigets utbrott, såväl genom det omedelbara inflytande det måste utöfva på förhållandet mellan Frankrike och Österrike, som medelbart genom dess inflytande i de tyska förbundsstaterna. hvilkas på senaste tiden uttalade sympatier för den österrikiska saken synas ha framkallat betänkligheter hos Louis Napoleon. Ett upprätthållande af de österrikisk-italienska specialfördragen vill säga detsamma som att talet om Kyrkostatens utrymmande al både de franska och de österrikiska trupperna är ett tomt munväder, som på sin Höjd kan för ett ögonblick inverka något på börserna. -men som icke: bedårar någon politiskt tänkande: Påfvens begäran att de fremmande trup: perna skola utrymma Kyrkostaten skulle i sjelfva verket endast sträcka sig till den franska ockupationskåren och de illusioner, hvaråt en del af de liberala i Frankrike,som på en gång önska fredens bevarande och att något göres :för Italiens frihet, öfverlemna sig, i den tanken att ockupationens upphörande skulle kunna ega rum, utan att ovilkorliga följden blefve en resning och derpå ett krigsutbrott, dessa illusioner grunda sig på en något för mycket optimistisk uppfattning af de faktiska förhållandena, såsom man kan finna af ett längre ned meddeladt utdrag ur Revue des deux Mondesn. Österrike har trupper i de nordliga delarne af Kyrkostaten just i kraft af specialfördragen af år 18153, hvilkas upprättbållande det fortfarande kräfver; det är på samma grund som det äfven har trupper i Toscana och i, flera norditalienska stater. Franska ockupationskåren har deremot-icke: befunnit sig i Rom och Civita Vecchia längre änsedan 1849: Om nu, i enlighet med hvad som blifvit fordradt af påfven, de främmande trupperna skulle utrymma den del af mellersta Italien, som de besatte för tio år sedan, så skulle Frankrike helt och hållet uppgifva -ett inflytande, som det förvärfvat med så mycket blod, så mycken kostnad, och vi kunna tillägga med så mycken vanheder i det rättänkande och frisi nade Europas ögon. Österrike skulle då qvarstå såsom mästare öfver åtskilliga positioner, som för alla händelser gåfve det nyckeln till de påfliga-landsde!arne, och det skulle ensamt utöfva inflytande på detta lands styrelse och förhållanden. Det är sålunda temligen säkert, att om franska regeringen efterkommer påfvens af Monitören omtalade önskan i detta fall, så sker det endast på det vilkor att Österrike annullerar de fördrag, hvarigenom det besitter den militäriska ockupationsrätt i Kyrkostaten och andra italienska stater, och då Österrik2 nekar detta, skall ockupationenfortfara. .. Man kan till och med ganska allvarsamt sätta i fråga, huruvida Louis Napoleon inågot fall verkligen skulle gå in på ett utrymmande. Han inser fullkomligt, att omedelbart efter de franska truppernas aftågande en revolution skulle utbryta i Rom, och det är icke för att åstadkomma detsamma som en lyckad revolution skulle göra — nemligen ett fritt Itahen — som Louis Napoleon håller 20.000 man i Rom och sammandragit 50,009 vidfoten af Alperna. Österrikes, af dess ställning och dess ön-skan att bevara sina italienska besittningar lätt förklarade afsigt, att icke tillåta någon rubbning: i -specialfördragen, skall ätven. väsentligt bidraga att. upplösa den tyska enighet, som man för ett ögonblick lyckats uppkalla till ett moraliskt stöd för Österrike mot Frankrike. Mån har förstått att inom den sydtyska pressen och efter hand äfven bland de liberala i Nordtyskland göra Österrikes sak identisk med Tysklands intressen. Österrike har Jäeke heller sparat några medel att återuppväcka gamla antipatier och farhågor mot Frankrike och att vända dessa till sin fördel. Det gör ett nästan. komiskt intryck att höra Österrike i sin senaste cirkulärdepesch yttra sig nå fällan da attt eo