Fr edan på våren, inpan någon tillförsel i större mån nträffade, så betydligt reducerat detta qvantom, att brist nästan befarades, Detta förhållande gjorde att priserna, stimulerade af en ansenlig förbrukning, höllo sig hela året igevom vid en punkt, som i betraktande af priset på Linolja gjorde pressningen deraf föga mera lönande än att betäcka kostnaden deraf. Tillförseln har sedan till dato varit ymmnig, utgörande cirka 81,000 qvarters, emot 28,500 qvarters vid samma tid i fjol; ickedessmindre bibehåller sig priset, synnerligast för de bättre slagen från Svarta Hafvet och Ostindien. Af Rappsfrö utgjorde tillförseln blott 24,000 qvarters emot 61,000 qvarters år 1857, hvilken betydliga minskning är stt tillskrifva det förhållande, att afsättningen på Rofolja inskränkt sig nästan uteslutande till det inhemska förbruket. Af Oljekakor var tillförseln förlidet år ansenligt reducerad i jemförelse med föregående årets import. utgörande blott 7760 tons emot 14,260 tons år 1857. Konsumtionen deraf var emellertid betydlig, oaktad den ymniga skörden samt det i förhållande billiga priset på utfodringsspanmål, äfvensom den relativa kostnaden af Oljekakor, gjorde dessa till ett mera dyrbart födoämne för boskap än spanmål, med anledning hvaraf den nu något sällsamma och efter ytligt åskådande oförenliga händelsen uppstått, att. sedan den sista skörden, landtmannen i många instanser funnit det mera till sin fördel att låta använda en del af sin Hveteproduktion till utfodring, än att föra detsamma till torgs till försäljning för -brödföda. Såväl Linkakor som Rappskakor funno under hela året en rask afsättning. med en mindre fluktuation i priset (synnerligast Linkakor), än hvad vanligen brukar vara fallet. De skeppningar vi deraf emottogo från Sverge, pressade efter Engelskt format, äro isynnerhet omtyckta, samt betinga vi för sådana nära på samma pris som för den lokala tillverkningen. Den svenska pro duktionen af Rappskakor är deremot i allmänhet icke så god som de tillverkningar, som ifrån andra platser tillföras, hvilket härleder sig från den fröbland ning, som vanligen deri förefinnes, och hvarigenom sådana Rappskakor, i stället för att kunna begagna: till utfodring, måste i många fall, emot en nedsättning i pris, användas såsom gödningsämne för jorden. Som af Korn, och annan vårsäd till utfodring. icke någon större tillgång finnes i denna del af landet, emedan, i följd af det relatift högre priset derå in för Hvete, landtmannen gjort stora försäljningar leraf, äre utsigterna för afsättning af Oljekakor invill nästa skörd goda, synnerligast som det öfverlazsrande förrådet, vid årets början utgörande blot! 100 tons, sedan för det mesta blifvit konsumeradt och äro förråderna på oljeslagerierna här i närvarande stund jemväl obetydliga, med anledning hvaraf priset på Linkakor, äfvensom för Rappskakor, är ganka fast. Af Linolja var exporten mer än dubbelt. större i fjol än under det föregående året, utgörande. 15,000 tons emo. 7150 tons år 1857. Priset på denna irtikel fluktuerade i mindre mån än vanligt och var högsta noteringen derå i Juli 34. 10 s. pr ton, samt minimumpriset 28. 10:s. i November; den därvarande noteringen är 29.10 s. pr ton. Ex sortafsättningen på Linolja visar sig äfven i år så illvida god, men som vi kunna ernotse en riklig tillörsel af Linfrö, är ingen anledning för handen att vänta, åtminstone på den förra delen af året; någon väsentlig. stegring i priset, samt utbedja vi oss våra vänners köpeuppdrag. Spanmål. Importen deraf på Hulli fjol, ehuru något understigande i qvantum den sera egt rum under år 1857, var dock ganska liflig, såsom mera omständligt synes af följande komparativa öfversigt af tillförseln under de sista trenne åren: S Ar 1856: År 1857: År 1858: FTveete ...... 208,726 Qrs. 286,174 Qrs. 265,047 Qrs. Korn ...... 157,366 250,682 216,275 flafra 41,819 99,350 59,601 Årter .. 5,648 24,004 n 26,583 Bönor...... 69,946 57,956 56,205 Den mest framstående karakteristik af spanmålshandeln förlidet år var den för spanmål så ovanliga jemohet som rådde i priserna på alla slag, såsom exempel hvarpå vi må nämna, att prisnoterinsarne för Engelskt Hvete från början till slutet af iret endast varierade 7 s. å 8 s., samt för Korn 3 s. åa 4s. pr quarter. Priset på Hvete stod högst i början på året, då Engelskt rödt noterades 48 s. å 30 s., men fortfor deklinerande till 40 s. äa 42 s i Jani, då genom fortfarande underrättelser angående befarad skada genom stark torka å Hveteskörden från Östersjöprovinserna, äfvensom från Kontinenten; marknaden tog en motsatt riktning, samt hade no:eringarne i Juni tppgått till 40 s. a 48 s., vid hvilken period dock utsigten till en god och tidig skörd här i landet så mycket befästat sig, att priserna ånyo togo en nedgående riktning, som småningom fortfor tills noteringen i December blott nådde 38 s. å 40 s. pr quarter, vid hvilken punkt, med några obetydliga förändringar, det sedan bibehållit sig. Korn fann en jemn och stadig afsättning under hela året och till priser, som, i förhållände till Hvete, voro ganska förmånliga, stående ofta högre här än hvad som samtidigt i London kunde betingas, synnerligast för ordinära 6-radiga och 2-radiga slag. De i förhållande höga priserna för Korn hafva föranledt ansenliga skeppningar från Svarta Hafvet, hvilkas beskaffenhet dock; med få undantag, icke är så god som den vara som utskeppas från Östersjön, samt således otjenlig för mältning, och endast för utfoIring afsättlig. En stor del af nyligen ankomna skeppningar från Svarta Hafvet äro limiterade till priser, som icke för närvarande kunna obtineras, hvarföre desamma måste uppläggas. Utsigterna för Korn iro goda, dels emedan förlidet års skörd här i landet, såväl till qvalit som qvantite, icke utföll gynJjande; dels äfven emedan landtmannen, åtminstone i denna trakt, gjort stora utsäljningar deraf, då pris set, i jemförelse med Hvete, varit förmånligt. Af Hafra hade vi en mindre tillförsel än under 1857, och detta, besynnerligt nog, fastän priserna understundom stodo ansenligt högre i denna marknad än