STOCKHOLM den 10 Mars. Att icke alla tidningar här i landet kunna komma till en bestämd öfvertygelse i afseend vår finansiela ställning, och än mindre erom, genom hvilka åtgärder densamma fö: framtiden kan betryggas,är icke mera besynnerligt, än att åsigterna i hvilken annan vigtig fråga som helst sällan blifva fullt öfverensstämmande; Ganska många personer finnas äfven, hvilka väl anse att Sverges finanser nu både kunde och borde vara vida bättrc än de äro, om statsmakterna gemensamt under den förflutna tiden iakttagit en bättre hushållning; men samma personer skygga dock ofte tillbaka, så snart det verkligen gäller att sätt yxan till roten, och. fasa när talet blir deron att åstadkomma verklig hushållning med statens medel, emedan de då föreställa sig at sparsamheten skall blifva. clilt för stor. De erkänna visserligen, att hushållning med berörde medel nu är i hög grad önskvärd, till och med nödvändig; men vilja för ingen de! att den tillämpas i de fall, som ligga den specielt om bjertat: då skall intet sparas, ty sådant vore riksförderfligt törmena de; det ör då till och med högst misstänkligt att tals om försigtighet och sparsamhet. Riksdagstaktiken går också numera ut på att styra förmedelst specialintressena. Konsten består ut att uppväcka sådana till lif och rörlighet, oc! den har beklagligen numera ett vidsträck: fält att operera på. Att ganska många tidningar här i lande: finnas, som allt mera bestämdt uttala der åsigt att sist församlade ständer, med ett slöseri; större än någonsin tillförene, strödde wu statens medel, i flera fall till föga verkligt och varaktigt gagn, är naturligtvis en styggelse att förnimma för alla dem, som anst säkraste beviset på en stats rikedom ligga uti en stor och ständigt tillväxande statsbudget, ock som lifligt frukta att ett system af sträng hushållning skulle kunna komma att göra sig gällande Det är påtagligen till följd af dylika farhågor, som en korrespondent till Östgöthz Correspondenten blifvit framskickad, och med hjertat i halsgropen: af pur förskräckelse meddelar, huru man bemödar sig att så uppjage finansförskräckelsen hos landets invånare, at: rikets näst sammanträdande ständer skola förmås att på ett eller annat sätt omintetgöra redan beslutade jernvägsplaner. Menas härmed att ständerna skulle rifva upp gamla tvistefrön. eller besluta låta arbetetå de redan påbörjade jernvägslinierna afstanna, så tro vi, att korrespondenten löper med limstången. Menas åter att ständerna under närvarande brydsamma penningeförhållanden tänka sig väl före. innän de inlåta sig på en vidare utveckling ocH realisation af systeme, så tro vi att de symptomer, som i sådant fall kunma iakttagas. kunna kallas ganska hugneliga för det allmänna och icke kunna annat än ses med tillfredsställelse af den oberoende pressen, för så vidt. den alldeles ser bort ifrån alla specialintressen. och icke låter hänföra sig af blind entu-iasm för enskilta personers planer: och hugskott, låt vara att dessa må förekomma så storartade och genialiska som helst. Samma korrespondent antyder vidare, att om vi icke företaga ,ett rätt stort, men dock icke öfver våra tillgångar, derest dessa rätt användas och sammanhållas, stigande företag, så skulle vår nations dödsfiende, Ryssland, vara den enda makt, som finge skäl att ånyo hjertligt jubla öfver vår oenighet och vår vanmakt. Ryssland är alltid en förträfflig buse att komma med när det är fråga om ömtåliga anslagsfordringar. Ena gången är det emot ett för dörren stående anfall, som -hufvudstaden skall befästas. En annan gång heter det: ryssarne äro i full färd med att såga ut sin flotta: Den der dödsfienden är en verklig räddningsplanka för alla anslagsbungriga. Korrespondenten låter äfven förstå, att prohibitivsystemet, understödt af det dermed beslägtade inre näringstvånget,, är verksamt emot jernvägsarbetena. Vicåter ha icke spårat något slags verksamhet från den probibitiva sidan på den sista tiden; men vi skulle nästan föreställa oss, att representanterna för prohibitivsystemet rätt gerna skulle se om väldiga utländska lån gjordes och jernvägssystemet så fort och i så stort omfång som möjligt bragtes till realisation, just derföre, att det under sådana förhållanden skulle vara några utsigter, till att återigen införa höga tullsatser under den förevändningen, att genom de inkomster, som på sådant sätt tillskapades, man kunde förskalfa medel till räntan och amorteringen 3 de stora utländska lånen. Att några funderingar i dylik riktning förefinnas på högre ort, antydde ju en tidning här för icke längesedan, hvilkenanses vara väl underrättad om hvad som tänkes på nämde ställe. Att sorrespondenten icke begriper allt detta är visserligen möjligt; men troligare att han icke vill begripa det. ty i motsatt fall skulle. det ju icke passa i stycke att rida upp emot det elaka Aftonbladet, som (naturligtvis till Rysslands glädje!) vågat uppträda emot den utländska .skuldsättningsfebern för att hindra den att öfvergå till obotlig mani, och emot anslagsraserict, och som. (naturligtvis äfven till Rysslands glädje!) i sitt motstånd uti. begge dessa fall har den långt öfvervägande delen af tidningspressen och den sansadt tänkande allmänheten på sin sida. Men häri ligger också den stora förargelsen, ty lyckades-det blott att få tidningarne att uppstämma en annan ton iafseende på anslagsraseriet i allmänhet och emot den bana, som man vid sistlidne riksdag i detta hänseende beträdt, så skulle det väl äfven nästa riksdag kunna komma att gå som en dans, TERS