STOCKHOLM den 9 Mars. Får man döma af de senaste telegrafunder-; rättelserna, så vill detsynas som skulle i den! stora sväfvande frågan om krig eller fred vågskålen betydligt ha sänkt sig åt den fredliga sidan. Det visar sig emellertid här mer än någonsin huru svårt det är att efter de! lakoniska uppgifter telegrafen, bringar och hvilkas grund och trovärdighet hvar för :sig samt sammanhang inbördes man oftast icke kan bedöma, sluta till sakernas verkliga ställning. Prins Napoleons afskedstagande från sin ministerplats, på samma gång som Monitören uttalar bestämda förhoppningar om fredens bevarande, synes häntyda på en vändning i kejsar Napoleons politik och att han öfvergifvit eller åtminstone för ögonblicket uppskjutit realiserandet af de planer i afseende på Italien, hvilka i prins Napoleon haft sin främste representant och varmaste förordare bland kejsarens närmaste omgifning. Underrättelsen, att grefve Cavour skulle reI signerat, angifves visserligen i sjelfva telegrammerna endast såsom ett börsrykte, men sjelfva detta rykte häntyder på en öfvertygelse derom att en vändning inträdt. Om denna vändning från franske kejsarens sida är allvarligt menad eller endast hörer med till hans politiska manövreri denna fråga, torde snart komma att visa sig. Det är möjligt, att tyska förbundsstaternas ställning för ögonblicket ingifvit Louis Napoleon några betänkligheter och att han ansett sig först böra på diplomatisk väg undanhrödja de hinder, som på detta håll kunde uppstå och splittra den tyska enighet, som i detta hänseende börjat göra sig gällande — ett arbete, som väl icke bör blifva så särdeles svårt. . Det låter också tänka sig, att lord Cowley rönt framgång uti sin mission till Wien och att Österrike, till följd af de engelska framställningarne, visat sig böjdtatt ge efter i afseende på de i främsta rummet till detsamma ställda fordringarne, utrymmandet af legationerna och upphäfvandet af de österrikiska specialfördragen med åtskilliga italienska stater. Detta synes emellertid icke rätt öfverensstämmande med underrättelserna om de på österrikiska sidan med tilltagande ifyer bedrifna krigsrustningarne, eller med den offieiella och halfofficiella .Wienerpressens yttranden på den senäste tiden. Man vet ock, att wienerkabinettet på Englands och Preussens gemensamma framställningar om nödvändigheten att taga hela Italiens ställning i betraktande och vidtaga mått och steg, som kunde lugna sinnena och förekomma en konflikt, svarat, att österrikiska hofvet icke önskade någon medlare, utan bundsförvandter och attdet väl kunde,i fråga om mellersta Italien, inlåta sig på underhandlingar: och. göra några medgifvanden, men endast under detvilkor, att om de ej af Frankrike antoges, Preussen och England skulle vara färdiga att med vapenmakt stå Österrike bi — någonting hvarpå. England. och Preussen naturligtvis icke ville inlåta sig. Att Frankrike, så som; sakerna nu stå, skulle utrymma Kyrkostaten, utan att österrikiska trupperna lemnade legationerna. och specialfördragen upphäfdes, torde i alla händelser atises otänkbart: Skulle åter så väl fransmän som österrikare lemna mellersta Italien, skulle revolutionen icke länge låta vänta å sig, och långt ifrån att ha undgått. ett utbrott, skulle man: gjort det oundvikligt. — Korrespondenser från Turin tala om ett enskilt handbref, hvari kejsar Napoleon. skall ha besvarat det af tidningarnemeddelade ibrefvet till honom från konung Victor Emamuel. Franske kejsaren ber konungen af Sardinien ha tålamod och vara vid god förhoppning; omständigheterna äro för ögonblicket kinkiga; men han skall icke svika sina löften: Sedan ofvanstående var skrifvet erhålla vi å eftermiddagen ett telegram, som gifver vid handen, att Österrikes officiella blad ännu ji går förklarat att specialfördragen med de itaMenska staterna skola upprätthållas och att Österrike sålunda icke är sinnadt att göra någom enda väsentlig eftergift., Man skulle lätt kunha frestas att tro, det alla dessa på en: gång kommande fredliga eller fredligt tydda, underrättelser sammanhänga med någon större spekulationsmanöver å Pariserbörsen... Kanhända kan till och med prins Napoleons afskedstagande tolkas derhän, att ihan numera icke har tid och lust att sysselsätta sig med Algiers affärer, då Italiens ligga honom så mycket mer om hjertat. kem