om ännu af biskopen innehafvas, Vidare upplyser doktor Thomander derom, att kroiotionden m. m. är biskopen tillförsäkrad senom Fredrik II:s bref den 22 Oktober 1560, atgörande ersättning för de ifrån erkebiskopen (i Lund) indragne godsen, enligt Hvitfeldt och Lagerbring, bestående af Lundagård, Åhusgård, Näsbyholm, Snöstorp, Sandygård, Gislöfsgård, Finja län, Biskeberga än, Gårdslånga, Ekeholm, Glimåkra, Örken, Hunnehbals, Gisleberga län, Ishults lär, Näsoyholms län, Näsby län, Wram, Espents län, Heglinge län, Borrestads län, Fulltofta, Rönneberga län, Borreby, Högestad, Rörums län, Strö län, Katslöke, Karaby län, Ressa län, Tammerum m, m. — Endast biskopen i Linköping har låtit undfalla sig en, troligen af lera andra biskopar hyst missbelåtenhet med och fruktan för den framtida omregleingen af biskopsväsendet. Han erinrar nemigen om ett på nådig befallning 1855 afsifvet utlåtande i anledning af väckt förslag, cke såsom nå åsyftande en alldeles ny regering af prebendariernas löner, utan cnlast; en ersättning för hvad som förlorades genom dessa lägenheters skiljande frå: biskopsembetena och: öfverlemnande till enskilta herdars vård.. Den ersättning, som Jå blifvit föreslagen för de biskopen i Linsöping frångående prebenden, utgjorde 3243 dr rmt och skall för närvarande, enär den egentligen af statens medel utgående löken endast utgör 320 t:r kronotionde, eller efter markegång omkring 4000 rdr, rättvisligen icke kunna förminskas, då hela lönebeloppet kommer att uppgå till 7843 rdr, såvida icke ett af prebendepastoraten kunde få behållas, hvilket viskopen tillstyrker på i embete s. verksamhet grundade skäl. Hvilka dessa skäl äro anfires icke, och fullgiltiga torde de ej vara, då kändt är, att de flesta biskopar sköta den andliga delen af sina prebenden genom vicepastorer, sjelfve nästan aldrig predika i nämde församlingar, utan åtnöja sig med att af dem aga inkomsterna, sedan ofta en ganska knapp jön derifrån utgått till vicepastorerna, de verkiga herdarne. Rättvisligen bör man erkänna, att åtskilliga viskopar försvarligt aflöna sina embetsbiträden; letta förhållande inträffar, besynnerligt nog, företrädesvis just vid de mindre rike dotcade biskopsstolarne. tskilliga biskopar deltaga i sitt stifts rikslagsmannautgift, andra icke. I senare fallet anmärkes stundom att biskopen sjelf bekostar sitt vistande vid riksdagarne. Skall af det förstnämde förhållandet den slutsats kunna lrägas, att ifrågavarande biskopar åtnjuta nägot biträde af stiftets kyrkoherdar, i och för riksdagssejouren ? Endast en, biskopen i Karlstad, har uppvifvit den bevillning han, för sina inkomster, rlägger till staten och staden; och endast en, biskopen i Göteborg, uppgifver, bland sina extraordinarie inkomster, en post för instalationer i stiftet till omkring 150 rdr årligen. Är berörde inkomst numera i öfriga stift afkaffad, eller anse de öfriga biskoparne denna ukomst vara deras ensak? Vi skola efter denna inledning uti några följande uppsatser meddela detaljerade redogörelser för de biskopliga inkomsterna.