(Insändt). Till redaktionen af Aftonbladet. I det svar, som Stockholms sjöassuransförening i Aftonbladet för det 3 Mars behagat afgifva på en af Stockholms kofferdiskeppare i samrha tidning den 23 Februari insänd belysning öfver 7:de artikeln af nämde förenings nya reglemente, finnes uttryekt föreningens medgifvande att snämde 7:de artikel ej inrymmer åt föreningen någon annan rätt, än den förut egt, enligt 6 art. 14 6 kongl. försäkringsstadgan ef den 2 Okt: 1750. Vinnandet af ett sådant medgifvande är hvad som hufvudsakligen åsyftats med den af skepparne införda belysningen, ty med detsamma stå de ej heller för framtiden i större ansvar till föreningen, än de hittills stått, och anse genom detsamma artikeln vara till sitt väsentliga innehåll annullerad, När föreningen med ifrågavarande artikel icke åsyftåt något annat ansvar än det sedan år 1750 gällande, hade föreningen ock kunnat, utan att med för skepparne förnärmande uttryck börja ingressen dertill, begagna ordälagen i nämde för-äkringsstadgas 6 art. 14 4, hvilken ieke det ringaste talar om okunnighet eller bristande eftertanka och försigtighet hos befälhatvårne, a allt obehag å ömse sidor hade då varit undanröjdt. p Föreningen anför vidare i sitt svar att artikeln i reglementet blifvit införd såsom en varning för skepparne, i anseende till de ökade förluster. föreningen fått vidkännas af i förstberörde artikel omnämda anledningar, och om hvilkas tillvaro skepparne iföreningens arkiv kunna erhålla fullständiga upplysningars. Det torde vara svårt, ja omöjligt för föreningen.att offentligen. framdraga fakta, som bevisa att en stor. del af dess förluster åstadkommits genom skepparnes uppenbara vårdslöshet c., och öfvertygade om grundlösheten af dettaföreningens påstående, anse sig skepparne i föreningens arkiv icke hafva några fullständiga upplysningar i den vägen att finna. 1 farans och olyckans stund torde ock föreningens artikel vara en obegagnelig varning. Till jemförelse huru välbetänkt, förnuftigt och sansadt andra dylika föreningar uppfatta sina pligter och rättigheter må som exempel anföras ett utdrag ur Norrlands sjöassuransförenings reglemente af den 13 April 1858, der det i 63 4 läses: Befälbäfvaren bör .vid alla tillfällen söka att befrämja föreningens bästa. Försummar han sådant, vare sig genom vårdslöshet eller oordentlighet, eller beträdes han med underslef till. föreningens förfång, eger direktionen att.förekalla honom och; gifva Honom en lämplig varning, eller ock hos föreningens: delegare anmäla förhållandet, för att utesluta-honom ifrån att vidare föra uti föreningen försäkradt fartyg, hvartill fordras enstämmigt beslut af minst två tredjedelar bland de vid sammanträdet närvärande delegare,-Har bestämmes, att om befälhafvare genom vårdslösheticke befrämjar föreningens bästa eller -han befrädes med underslef till föreningens förfång, så erfordras sammanstämmande beslut af minst två tredjedelar af vid sammanträdet närvarande delegare, för att i yttersta fall skilja honom från ätnjutet förtroende. MeniStockholms-sjöassuransförenings reglemente förklaras, att som, en stor del af befälhafvarne äro uppenbart vårdslösa, okunniga och brista i eftertanka och försigtighet, så måste af dem utkräjvas ersättning för föreningens utbetalningar. Skilnaden i åsigter och skrifsätt röjes utan vidare analys.