STOCEHOLM den 7 Mars. Från samme insändare, som för några dagar sedan sökte försvara den nödfallsutväg, som magistraten i händelse af behof ville anlita, för att skaffa bufvudstaden representanter vid instundande riksdag, ha vi mottagit ett genmäle på våra då gjorda anmärkningar. Det lyder som följer: ill redaktionen af Aftonbladet. Då fedaktionen tillåtit insändaren att utveckla sina åsigter i fråga om möjligheten att i Stockholm hålla ett riksdagsmannaval på förut öfligt sätt, förmodar insändaren äfven, att plats i bladet ej heller skall vägras för bernötandet af redaktionens dervid gjorda anmärkningar. Insändaren erkänner alla de svårigheter, som, enligt hvad redaktionen ganska riktigt erinrar, äro förenade med en förändring i den gamla klassifikationen, till enlighet med grundlagens nu mera för valrätt och valbarhet meddelade föreskrifter. Någon absolut omöjlighet tror insändaren dock ej vara för handen, och skulle på det högsta beklaga, dm så vore händelsen, emedan man då måste framställa den betänkliga beskyllning emot de begge statsmakterna; att, då de antogo den förändrade lydelsen af 14 riksdagsordningen, hafva för rikets städer i allmänhet stiftat en lag, som ej kunde tillämpas i sjelfva hufvudstaden. Insändaren borde kanske, utan all vidare polemik, öfverlemna åt vederbörande sjelfva att reda sig utur den dilemma, hvari valordningsfrågan råkat, och har ingalunda med denna uppsats för afsigt att framträda såsom opåkallad sakförare för de rättvist, utdömda klassvalens Men med kännedom och erkännande: af den vigt, som den offentliga diskussionen inom ett fritt samhälle eger och måste ega, anser insändaren sig böra begagna det af redaktionen benäget lemnade tillfället att ytterligare tillägga några ord till allmänhetens opartiska bedömande, utan att likväl vilja tillmäta dessa: ord någon synnerlig vigt, eller ännu mindre tro dem kunna tjena till ledning för sjelfva frågans behandling. För att, med iakttagande af den vidsista riksdag beslutade förändring uti 14 riksdagsordningen, ett val -på hittills öfligt sätt må kunna ske, fordras för det första, att de nya valberättigade inrymmas i de redan befintliga klasserna, och för det andra, att sjelfva valet verkställes i alldeles samma ordning och efter samma grunder, som förut varit tillämpade. EYE Insändaren tror således icke, att grundlagens bokstaf är iakttagen, om de mya valkategorierna bildas: till särskilta klasser jemte eller bredvid de förut: befintliga; såsom det skedde, då derås yttranden afgåfvos öfver de först utsedde komiterades förslag till ny valordning, och ännu mindre om: antalet elektorer skulle ökas utöfver de föreskrifna 50. Men i fall t. ex. idkare af yrken, som till borgerliga näringar räknas, husoch tomtegare samt magistratspersonerna fördelas på de .gamla klasserna, samt hvar och en inom den klass, till hvilken han kommer att bänföras, erhåller samma valrätt och valbarhet, som tillkommer klassens-andra ledamöter, så synes derigenom så väl grundlagens helgd som de nytillkomnes rätt vara fullkomligt bevarad. Den första kategorien, eller idkare af yrken, som till borgerliga näringar räknas, torde naturligen kunna hänföras till den klass, hvars borgerliga näring är med hvarjes yrke närmast jemförlig. Husoch tomtegares fördelning på klasserna är förenad med större. svårighet, men torde enklast och lämpligast kunna tillvägabringas, om de, som hafva de största och högst beskattade fastigheterna hänföras till grosshandlare, de dernäst till minuthandlare och så vidare, allt med iakttagande, att förhållandet blifver jemkadt i mån af valmännens antal och den rösträtt, som tillkommer hvarje klass för sig. Hvar magistratspro skola hamna, är ej lätt att säga; anske torde. de kunna finna sig uti att ingå i-den första eller grosshandlarnes valklass. Föreskriften, i den gamla valordningen, att elektorerna skulle utses ibland borger-kapet efter liga klassifikation, som stadens äldste. vore härigenom efterkommen, ty icke kan det rimligt påstås, att valsättet undergått n:gon förändring derigenom, att de stadens andre invånare, som at konung och ständer förklarats hädanefter ega lika röst med borgerskapet, kommit i utöfning deraf genom. upptaande i borgerskapets klasser, inom hvilka deta nya tillkomna ledamöter fingo, lika med de-gamla;jicke blott välja, utan äfven sjelfve väljas till elektorer. Valrätten vore på detta sätt dem. förbehållen. Nu återstår den av dra omständigheten eller sjelfva valets verkställande i förut öftiig ordning. Aftonbladet har redan anfört huru härvid tillgiek innan 14 riksdagsordningen undergick den förändring, om hvars riktiga tillämpning vi tala. Nå väl, är det omöjligt att välja så som förut? Ins. tror det icke; Grosshandelsklassen med sina nytillkomna elementer väljer genom 12 elektorer två, minuthandelsklasen, med 12 elektorer, en, fabriksklassen med 5 elektorer en och handtverksklasserna med 21elektorer tre representanter. Någon :ovilkorlig nödvändighet att hvarje klass måste med sitt val -stadnå på någon af de till klassen hörande personer, tror ins, deremot ej förefinnas, ty en utsträckning af valfriheten i detta afseende innefattar ej heller någon för