bakspipa och Höltys Elden i skogenp, närmare oss liggande je vförelser att förtiga. Skaldens besök första gångeni Paris böra vi ej lemna. oomtalad:. Från, alla håll. uppmanad och nödgad, för tog Jasmin i Maj 1842, trots sin;antipati, slut! gen en pilgrimsfärd till det för honom obekarta franska Mecca, till Paris. Man bör känna det fåfänga, tillgjordt ödmjuka nedlåtande, so.n.är egendomligt för den såväl litterära son sociella pariser stora verldens sprit. protec eur,, för att göra sig ett begrepp om den;få änga, sjelfviska ifver, hvarmed. hvardera kret ens sommiteter sletos om dagens :firade. lejon, perukmakaren Jasmin, hvars verk naturligtvis voro läsbara för blott få eller ens till namnet bekanta. Det hade varit dålig, smak, ,mauvais genre, att ej fira, protegera och admirera Jasmin. Som en boll. flög han från en Matinge eller pSoiree litterawre till den andra, från en höjd till en ständigt högre och slutligen. till den högsta, au chåteau. Det förstås af sig sjelft, alt han öfverallt måste läsa, deklamera och) som en stackars Pegasus vid plogen,. öfversättande sin egen poesi i prosa, göra den ber griplig för huldrika öron. Derföre ansåg man bonom belönad och ersatt nog genom. tid: ningsartiklar, diamanter, kråsnålar, ur och snusdosor. Men den bästa belöning, han hemförde från Paris, var en årlig pension af 100 francs, som han på hertigens af Orleans bemedling erhöll. ur kassan. för understödjande af betydande talanger. Denna pension var tillräcklig att betrygga för skalden en sorgfri ställning i hemorten efter hans blygsamma anspråk, men dock för ringa, för att helt och nållet tillåta honom lemna sitt yrke, Om alla dessa herrligheter erfara vi af mannen. sjelf föga, mest på indirekt väg, i tackägelseepistlar till en ioch annan hög person för nådiga presenter, ehuru Jasmin samma år vesjöng, sin resa i,en längre dikt i tre pauser, Bouyatje .å Paris.. Till hans tackepistlar röra La bago etles pinglon, ring och nål. ill hertiginnan af Orleans, och A ma :muzo pel la mostro del Rei, d.ä. min sångmö för ret af konungen, hvari man ej påträffar minta skymt af kryperi.. I hans resa anträffar nan skalden nästan blott på hans vandrinsar i Paris, der han med verkligt barnslig. väpnad öfverlemnar sig åt vandringens.slump ch dess intryck, blir: stående; framför det och let märkliga monumentet, söker gissa dess. etydelse och samlar sålunda ämnen, ej till. vögtrafvande dikter, utan till berättelser. för. le sina vid den husliga härden. Få ögonblick. lröjer sången i de ;skimrande; salongerna. Im de honom tilldelade, ynnestprof talar han. en lätt, skämtande, nästan hånande ton, lik-: som allt gällde en annan, person. ; Djupaste intrycket på honom gjorde den örfärliga katastrofen på. Versailles-banan den 2 Maj, som kostade så många lifvet... Detta rar det enda, som i Paris aflockade :honom. tt qväde. (Slutet följer.) ;