ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN är EMILIE CARLEN. Ingenting att tala Om, moster, utom det att Sven Dillhufvud j natt, som var, gjorde ännu ett växetag i sina mandater, och det blir nog spordt bland, skärgårdsflickorna. Tror j inte det, moster, j som är gå opartisk på alla talelåtar, när j är i det rätta elnnet 2 Jag skall säga dej en sak, Sven, och den kan du;teckna. opp i minneboka, för du har kanske inte hört sannare ord. SHur. låter. då den saken? frågade den unge håtten, beredd på någon särdeles ar ghet. . . 5 Jo, den låter så här: :Sven Dillhufvud, det är mindre märkelsefara att titta ner i vattnet, än opp till stjernorna på himmels-pelln. För ser en neråt, kan en bara råka utför dånedimpen, men ser en för högt oppåt, så kän en -balanhsa sej så att en helt oförfarandes faller djupare än i vattnet ... Nu slår jag maten i messingsflaskan ... Hörde du ordet, min pilt3b 8 ;Sven . Dillhufvud hör aldrig mer än han vill höra ... NU går jag in till pastorn och tar de; sista orderna. Välkommen, fader klockare! Det var bra att j icke lät vänta på er. ssa ord, som yttrades med en viss vigt på: tonen; öfgvertygade den sjelf så vigtige männen om en tänkvärd sanning, den nemligen att, då,våra tjenster icke mer äro-nödvändiga, vi icke heller sjelfva äro det i sams ma grad som förut — vi kunna tacka Gud, om vi äro det i någon grad, ) So A, B, niis 1—47, 49—52.