artikel, hvarmed det för några år sedan uppvaktade grefve C. H. Anckarsvärd, mcd anledning af en större inbjudning, som grefven hade på den trettonde Mars. Fåfängt skall någon försöka att inplanta hos ett fritt och frihetsälskande folk, att det är stridande mot den politissa moralen att fira den dag, då landet räddats från fullständig undergång och nationel tillintetgörelse, och Svenska Tidningen skall i evighet predika för döfva öron, då hon förkunnar att fäderneslandet väl kan förlåta, de behjertade män, som, sättande lif och välfärd på spel, togo det steg, utan hvilket en räddning ej blifvit möjlig, men att nationen icke är skyldig att känna någon tacksamhet mot dem, utan liksom med en viss blygsel och ruelse skulle erinra sig deras handlings Sådant är, som sagdt, en predikan i öknen; vår historia företer så många exempel på landets befrielse och räddning genom behjertade män, att vi vant oss att betrakta sådant utan all skenhelig salvelse. Såsom vittne derom, att denna fest med intresse omfattas af personer ur olika samhällsklasser; oberoende af alla politiska meningsskiljaktigheter, kan det vara tillräckligt att bland de redan antecknade nämna följande namn: landshöfding Montgomery, expeditionssekreteraren Cederschiöld, hofrättsrådet Örbom, : bankodirektören Wallenberg, professor Cederschiöld, doktor Minton, kammarrådet Gyllenhoff, grosshandlaren Hjerta, friherre Rudolf Cederström, bergmästaren Bredberg. kongl. sekret. Dalman, grosshandlaren Burmester, f. riksdagsmännen Zetterberg och Mengel, kapten Wästfelt, kommendörkapten Råfelt, bergsrådet Hallgren o. s. vs