dergrätd i hemlighet, allt under offentligt upp repade försäkringar till lagstiftande församlin gen om presidentens trohet mot republiken härpå följde massakern af den 2 Decem ber, hvarvid flere tusen fransmän dödades Omedelbart derefter gjordes både i hufvud. staden och öfver hela Frankrike i öfrigt, synnerligen i de södra departementena, en razzia på alla frisinnade som uppenbarade någo! missnöje med maktinkräktningen, af sådant omfång att, enligt hvad en författare uppgifver, omkring etthundratusen medborgare ställdes utom lagen, beröfvades det skydd de kunde hafva af ordentlig rättegång samt många många tusen rycktes från sina hustrur och barn och utan barmhertighet deporterades till Cayenne, en dödligt osund koloni, och till Lambessa i Afrika. Det var efter detta och under intrycket af den skräck, som häraf injagades, som den allmänna rösträtten sattes i utöfning, allt under polistillsyn på hvarje röstande och med förbud att nyttja tryckta sedlar för mer än den ena meningen. Detta måtte vara nog för att ådagalägga huru mycket det är värdt att hemta argumenter emot den lika rösträtten från förhållandet i Frankrike. För öfrigt tyckes äfven hr Renström vara långt ifrån att gilla franske kejsarens politik och hushållningssätt, hvarigenom han, under de år, som förflutit sedan statskuppen, ökat Frankrikes förut ganska dryga statsskuld med tvåtusen millioner francs och satt i omlopp en lyx och ett öfverdåd iumgängeslifvet, som sprida sina demoraliserande verkningar ej blott öfver Frankrike, utan i följd af modets makt öfver hela Europa, äfven långt upp i vår nord. Men hvilka äro de, som i första rummet följa, och sedan i sin ordning gifva exemplet af detta öfverdåd: — de som med hr Renström göra anspråk på penningens antagande till grund för medborgares afdelande i tio politiska rangklasser, eller de som yrka på lika rösträtt? Hvilkendera ibland dessa klasser är det, som; fastän sägande sig icke gilla Louis Napoleons handlingssätt från början, likväl längesedan synes hafva glömt hans meneder och politiska förbrytelser och ber till Gud att intet ondt må hända honom, på det icke något afbrott må ske i affärerna? Afser man således öfverhufvud det inre obeoendet hos de röstegande, och betraktar det rån ståndpunkten at en sedlig grund äfven ör politiska förhållanden, så lär det nog stå ast, att detta oberoende i allmänhet taladtinsalunda är störst just hos de största affärsnännen. Med all aktning för den nytta desse söra genom sin företagsamhet och sina kapialer, hvilka understödja fliten och öppna nya ält för arbetet, vidlåder det på visst sätt jelfva arten af deras existens att låta intresena för tillfället gå framför grundsatserna, så nart någon kollision dem emellan uppstår. Vår egen tids erfarenhet, under det sista halfeklet har också många tydliga bevis att lenna klass ej sällan tillhört dem, som pinsenting lärt och ingenting glömt, nästan lika nycket som kungar, högadel och prelater, amt varit den första att falla ned och tillbelja status qvo, som den af alla krafter hjelpt ill att bibehålla i det längsta, stundom äfven lå det varit ögonskenligt för nästan hvar man, tt den enklaste klokhet manade att ej längre ortgå i samma riktning. (Slutet följer.)