ske ministern fick derom temligen sent kännedom och skickade genast sin förste sekreterare, baron :de-Belcastel, till Paris med texten till cirkuläret. och depescher. I Paris var man och visade sig äfven vara mycket indignerad öfver detta Österrikes sätt att tillvägagå.-Man har här äfven från London. erfarit, att grefve Walewski skyndade satt. meddela engelska regeringen det österrikiska cirkuläret; såsom ett bevis på Wienerkabinettets dubbelhet, då det. medan det åt alla håll gifver fredliga försäkringar, i hemlighet: söker värfva butidsför vandter för kriget. I England har man derigenom icke. låtit. omvända sig och funnit Österrikes förhållande, om än något olämpligt och för raskt, ingalunda så falskt, som man från Paris: ville utmåla: det: Man tog nemligen i betraktande; och lemnade det äfven till Frankrikes, öfvervägande, att :depeschen var utfärdad den-5 Februari och att franska trontalet icke bölls förr än. den 7 Februari, Detta kunde Österrike uppfatta fredligt och hade äfven. gjort . det, hvarefter. också Oesterreichische Correspondenz genast tillkännagifvit Österrikes beredvillighet till en diplomatisk lösning af svårigheterna i mellersta Italien. Det tröga tyska förbundets ställning är således icke klart bestämd. De medelstora tyska staternas regeringar hafva hittills, oaktadt . österrikiska uppmaningen att yttra sig, ännu icke upplyst om sina åsigter. De flesta skola icke skynda dermed, utan gifva undvikande svar, såsom t. ex. att krigsfaran ännu icke är för handen, att ögonblicket ännu icke är kommet att taga krigiska eventualiteter i öfvervägande. En utgångspunkt saola dessa -tänjbara svar finna i det preussiska cirkuläret, hvaraf synes, att under nuvarande förhållanden Preussen till en början vill förhålla. sig passivt förmedlande och synnerligen icke öfverskrida den linie, som England för sig betecknat. Sålunda företer hela det officiella Tyskland ännu alltjemt detta osäkra, till syften och medel föga öfverensstämmande, tillbakadragna och halfdunkla utseende, som det erhöll genom wienerkongressen .:1815.. Men händelserna kunna. ganska snart. uppskaka och störta huller om buller dessa... tungrodda . elementer, som svårligen bringas i.en logisk och energisk .samverkan. Man; behöfver. visserligen icke befara, att sådana scener-.af svaghet utan fotfäste och förrädisk neutralitet, som Tyskland skådade i början af-århundradet, nu åter skola förnyas. Derför sörjer allmänna opinionens oförtydbara och oemotståndliga riktning. Ty-man kan icke betvifla, att midt under detta. diplomatiska -prat, som historien. snart går förbi, tyska nationen i sinne och hjerta troget bevarar det germaniska, landets kallelseoförryckt och orubbad af de napoleonska .agitationerna, samt bemödar sig att af alla krafter uppfylla denna kallelse. De kejserliga historieskrifvarne La Guerroniegres och Girardins broschyrer hafva i Tyskland endast framkallat välförtjent förakt. Emot ordandet. om: återställandet af de naturliga änserna, har man framställt det allvarliga ehofvet af de andliga gränser som åtskilja den germaniska stammens väsen, sträfvande och lit från den romaniska. Man påminner de franska, soldskribenterna derom, att dessa stora skiljaktigheter i språk, tankar, känslor och -skrift i det husliga . lifvet, i kommunaloch statslifvet, uppställa andliga gränser, som vore. vida. oöfverstigligare för det parisiska lyckliggöringsmakeriet, än den oöfverstigligaste Pakten af den tyska Rhenströmmen. För Itaiens verkliga lidande herrskar i de frisinnade leden af det; tyska folket ett varmt deltagande. Man önskar lifligt att pressens medlenåmar af alla förgskiftningar uttala oförtäckt, att Österrike: icke. mera måtte träda hämmande i vägen för reformerna i mellersta Italien, utan draga sig tillbaka på-andra sidan Po, der det skyddas. af traktaterna. Men dessa sympatier för Sardiniens sjelfständighet och en lika vis som oundgänglig förbättring af mellersta Italiens ställning, hafva i Tyskland ej fört någon bakom. ljuset, beträffande leken med folkens välfärd, herrskarens ärelystnad, den andliga korruptionen, den. underkufningslusta och söndringsfeber, hvarmed man från Paris tror sig kuina föra Europa i ledband. Vi gå måhända svåra och; olycksdigra tider till mötes, men hvad än komma må, så skall dock Tyskland aldrig blifva en plantskola för bonapartismen, som med stora steg går sitt slut till möte. e — AK armen