dag. Ouppbhörligt afgå stora sändningar af fourrage till Toulon och Marseille, och inom få dagar skulle 30,000 man stå stridsfärdiga i Lyon. Under sådana omständigheter är det icke underligt om den finansiella verlden visar sig misstrogen och om kursen icke, trots den bebådade kongressen, visa: någon synnerlig fallenhet att stiga. Såsom ett slags motvigt mot den åt ?Presse? gifna varningen har regeringen låtit ett halfoffic:elt blad samtidigt uttala sig temligen krigiskt. Patrie? innehåller nemligen en längre uppsats, som går ut på att visa, att Frankrike ingalunda är så fredligt sinnadt, som man velat göra troligt utomlands, och att det ej tillbakavisar hvarje politik, som kunde hafva kriget till följd. Evligt Patrie? fnnas uti Frankrike, alltsedan italienska frågan uppstod. tre partier. Det första, hvilket hvarken tycker Frankrikes eller Europas intresse hafva något att skafta med italienska frågan, samt till och med bestrider möjligheten af att befria halföns folk utur deras närvarande sorgliga belägenhet, anser fredens bibehållande för en absolut nödvändighet. Det andra, som är mera exalteradt och mindre praktiskt, och som anser 18153 års fördrag såsom en förödmjukelse för Frankrike, såsom ett förtryck mot folken, vill i alla händelser öfverkorsa fördragen, till och med om vapenmakt skulle dertill erfordras, och yrkar derföre på krig. Det tredje slutligen, som ej vill tillmtetgör 1815 års fördrag, utan medgifver, att ma: måste respektera dem, fastän man afsky: dem, men som dock anser det trängande nöd vändigt, att man reviderar Jessa fördrag, arser kriget blott för det yttersta medlet, hvar igenom de med Europas säkerhet nära förknippade intressena kunna erhålla upprättelsc Det parti, som förfäktar freden till hvar Te som helst, har, enligt Patrien, ett ögonlick kunnat öfverlemna sig åt den falska föreställningen, att det utgjorde majoriteten Men detta är ej fallet. Nämde partis anhändr sammanträffa hvarje dag på boulevar en och på börsen, skrika högljudt, men re presentera ej landets opinion. Krigets anhänMn rekrytera sig bland det fordna republkanska partiet, som vill se alla folk fria san; eröfra Rhen, Ungern, Alperna och Polen, oci detta utan alla bundsförvandter, emedan folken skulle blifva deras allierade. Naturligt vis vill ej Patrie höra talas om dessa båd: partier, utan sluter sig till det tredje partiet som vill freden på vissa vilkor. Detta part bar fullkomligt förstått, att Europa har ett dfantligt intresse uti lösningen af den italienska frågan, hvilken hvarken får uppgifvas el Ter lösas på ett öfveriladt sätt. Dess politik vill hvarken kompromettera eller försvara sig: den vill använda alla fredliga medel, för at: Vinna hvad rättvist är, men vägra allt; som står i strid med Europas goda rätt och sjelf ständighet. Detta parti är, enligt Patries. åsigt, redan mycket talrikt, och skall blifve landets majoritet. Slutligen varnar Patrie Europa, att det ej måtte låta dåra sig. Det är svårare att återhålla Frankrike än att uppreta det... Hela Frankrike skall sluta sig till kejsaren, för att uppoffra sig för hvad som är nyttigt för civilisationen och franska inflytandet i verlden. Frankrike, utropar Patrie slutligen, skall vara med kejsaren, för att under vissa vilkor upprätthålla freden; men d:t skall aldrig sympatisera med dem, som vilja freden obetingadt.