Vid sådant förhållande återstår för advokatfiskalsmbetet, till fullgörande af nämda förordnande, att ittra sig om och i hvad måtto Ola Månssons ofvan nrermälda ådagalagda förfarande är emot lag strilande. I afseende härå inhemtas af rikets ständers den 10 Mars. sist), år utfärdade reglemente för bankoverts styrelse och förvaltning, hurusom der, enligt skriften uti 4 78 mom. 1, ledamöterna i samtliga ontdirektionerna är vordet utiryckligen förbjudet såsom kommissionärer taga någon befattning med neansökningar hos det diskontverk, i hvars styrelse de deltaga, ehvad dessa ansökningar afse nya eller omsättning af redan erhållna lån. Såsom redan är visadt, har: Ola Månsson, under sin tjenstgöring såsom direktör vid diskontverket i Malmö, i afseende å en mängd derstädes då förehafda låneansökningar, lemust sökandena sitt enskilda biträde, sålunda, att Ola Månsson gått dem tillhanda med råd och upplysningar i afseende å vilkoren för lånens erhållande, vidare emottagit sökandenas lånehandlingar jemte deras, ofta till innehafvaren stälda fullmakt att lånen uppbära, fört dessa handlingar till lånekontoret i Malmö samt föranstaltat om deras ingifvande till direktionen derstädes, och slutligen, sedan lånen beviljats och Ola Månsson genom annan man låtit i lånekontoret utqvittera medlen, sjelf af denne uppburit desamma och derefter om dem uppgjort liqvid med låntagarne, dervid Ola Månsson beräknat sig till godo arfvode, efter visst för hundradet af lånebeloppet; — och då, genom detta sysslande för andra, Ola Månsson bevisat sig hafva i sjelfva verket varit desse låntagares, om ej enda, dock förnämsta ombud eller kommissionär i och för bedrifvandet af deras omförmälta låneangelägenheter, har Ola Månsson följaktligen härmed öfverträdt bankoreglementets ofvanberörda föreskrift, helst densamma innefattar ovilkorligt förbud för diskontdirektör att, utom direktionen, med låneansöksingarne taga någon befattning. K. M:ts den 4 November 1851 faststälda ansvarighetslag för de af rikets ständer förordnade direktörer för lånekontoren i orterne bjuder i 8 1, bland innat, att, om någon af desse direktörer finnes hafa af försummelse underlåtit, öfverskridit eller afvisit från de föreskrifter, hvilka rikets ständer, angånde diskontverkets styrelse och förvaltning, uti vankoreglementet meddelat, en sådan direktör skall rån denna befattning skiljas och dessutom gälda all lerigenom timad skada och förlust, — samt, i 2, tt, om någon af direktörerne beträdes att af egen:ytta eller väld hafva ett slikt underlåtande, öfverkridande eller afvikande från reglementet sig tillåit, den sålunda brottslige, utom de i föregående s stadgade påtöljder, skall förklaras förlustig såväl riiets ständers, som ock annat allmänt förtroende. Ola Månsson har, rörande bevekelsegrunderna till sitt anmärkta förfarande uppgifvit, att han dermed wfsett att hastigare och säkrare bereda erforderlig njelp åt lånbehöfvande i hans hemort — och detta nå vara sannt. Men utom det att eu sådan afsigt cke bort genom öfverträdelse af de för lånekonto-ets styrelse meddelade . föreskrifter sättas i verket, iynes, vid betraktande ej mindre af den utsträckning, vida utöfver hemorten, denna hjelpsamhet eraållit, än äfven och synnerligast deraf, att för det härvid lånsökand na lemnade biträde, ehur i icke ve:erligen förenadt med några kostnader för den bi rädande, Ola Månsson beräknat sig och uppburit särskilt arfvode, och detta till. högre belopp, än det ör dylikt biträde eljest i orten vanligs, man eger ulla skäl att antaga, såsom jemväl med . sanna förrållandet öfverensstämmande, att, bredvid och framför antydda syftemål, driffjedern till lagöfverträdelsen varit den icke obetydliga penningevinsten deraf rör Ola Månssons egen räkning, på samma gång härigenom inträffat, att, i afseende å alla de låneansökaingar, hvilkä Ola Månsson, efter hvad berördt är, enskilt tillstyrkt och främjat samt af hvilkas framsång han hade att vänta sig särskilt inkomst, äfzensom i afseende å de låneansökningar, hvilka möjligen kunde utgöra hinder för eller verka uppskof med bifall till de förra, Ola Månsson svårligen kunnat ega det fria, oväldiga omdöme, utan hvilket han :cke var skicklig att uti diskontverkets styrelse deltaga; — i och hvarmed äfven inträdt just det, allmänna förtroendet störande, förhållan2e, hvilket lagstiftaren, genom det uti 2 äf ansvarighetslagen sadgade strängare ansvar, varit angelägen att söka örekomma. Emedan nu, på grund af det anförda, jag finner ådagaladt, såväl att Ola Månsson, under utöfningen af det honom anförtrodda uppdrag attvara direktör vid lånekontoret i Malmö, jemväl såsom kommissionär tagit befattning med låneansökningar hos nämda kontor och således brutit emot bankoreglementets i detta hänseende gifna ovilkorliga förbud, som äfven att Ola Månsson låtit af egennytta förleda sig til lenna förbryt 1se, föranlåtes jag å embetets vägnar härmed vördsamt yrka, det måtte Ola Månsson, föl detta sitt brottsliga förfarande, varda ådömd den an svarspåföljd, som uti 1 och 2 4 af ofvan åberopade ansvarighetslag finnes bestämd. Stockholm den 23 Febr. 1859. : T. A. Billbergh. Målet förekommer åter nästa tisdag. ——