enskilta bankerna, ehuru de ännu icke äro justerade. Bref från Danmari. Köpenhamn den 18 Febr. Tidningarne hafva under de sista dagarna bragt oss underrättelser om fester, som den 11. blifvit firade äfven på några ställen u:om hufvudstaden, och ni torde hafva särskilt bemärkt Orla Lehmanns uppträdande vid festen i Fredericia, Det är i allmänhet längesedan man hörde något af Lehmann, utom hvad han här vid riksdagen har att helt och hållet diskussionsvis anföra, och det är specielt längesedan man i honom återfann den välbekante entusiastiske talaren från studentfesten i Ridehuset år 1845. Hans skål vid festen i Fredericia för den nordiske Treenighed vittnar emellertid om att han trofast förblifvit på sin gamla linie, och att amtmannen ännu fullkomligt harmonierar med höiesteretsadvokaten på sin -tid; hans ord voro tillräckligt öppna, franka och oförblommerade för att ej kunna missförstås; att de, som alltid, voro väl lagda och lyckligt funna, behöfver jag icke tillägga, men de voro varma och hjertliga, hvilket är af större värde, och deå voro uugdomsfriska, såsom hvarje stor id sjelf under alla öden och skiften förblifver. Dessa fester utom Köpenhamn hafva för öfrigt bidragit icke så litet till att gifva hela det sätt och den ton, hvarpå den 11 Februari i landet blifvit firad, en totalkarakter, hvaråt man i Sverge ej bör kunna annat än glädja sig. I sjelfva verket har dagens firande öfverallt aflupit så, att skandinavismen (det en och annan ej just väntat sig på förhand) dervid erhållit en ny trwmf. Det är visserligen så som det bör vara och det hade varit beklagligt, om saken aflupit annorlunda; men denna triumf har emellertid varit i hög grad betecknande för ögonblicket, och jag må efter detta med större förtröstan än någonsin, i strid med ett välvilligt blad här på platsen, som kort före den 11 fann lämpligt att utkasta den tanke, det till och med ett krig mellan Danmark och brödrafolken ,väl dock ej vore för evig tid alldeles otänkbart i hvad man här kallar en snever Vending, tillstå att chancerna för en dylik bister eventualitet synes mig gudskelof — knäfveln så små; man må förlåta mig om jag till och med finner dem — inga. Jag nämde7ett ord i mitt sista om den vindförändring, som, trots den oundviklige hr Scheele och vissa andra, torde under den allra sista tiden hafva egt rum ute på Fredriksborg, och hvilken väl -äfven får anses som den egentligen ledande orsaken till att sjelfvaste generaladjutanten fyllde i Ridehuset sitt glas med skäligen mycken skandinavism. Jag ar nya anledningar att tro att detta fullkomligt eger sin -riktighet, så som jag förmodade det, och man torde inom en hög krets i den svenska hufvudstaden kunna för den närmaste tiden vänta sig flera och mera talande bevis derpå än jag för. min del är befogad att lemna. Är detta endast att betrakta som ett nyvaknadt naturligt behof hos en eller annan att lägga i dagen en djup och uppriktig välvilja, hvaraf hjertat håller på att flöda öfver? Jag tänker det. Och härom är intet annat än allt det bästa möjliga att säga. En tillfällighet är det, att medan sålunda det allerhögsta danska hofvet uppenbart för närvarande gör mycket för att öfvertyga det svenska om sin uppriktiga vänskap och gerna skulle vilja gå för Sverge i elden, antycka diverse omständigheter, hvilka tyckas egnade till att med mycket allvar uppmana den danska monarkien att tänka framför allt på sig sjelf: Jag menar härmed icke så mycket de schlesvigholsteinska ddresserna , huru mycket det än möjligen i och för sig kan ligga bakom denna j hvad fall som helst skäligen närgångna agitation, jag vill säga: skäligen oförskämda, äfven om något af det storartade deri försvinner vid betraktande af att hvarje adress, till följd af Vissa i den holsteinska författningån befintliga bakar vid petitionsrätten, innehåller blott ett enda namn. (Summan af dessa adresser, hvilka började med talet 27 och nu väl hafva vuxit till omkring 900, är sålunda i sjelfva verket icke mer än 900 namn, ett antal, som eljest ypperligt kunnat få rum uner en enda adress, utan att denna derföre skulle varit någon så förfärlig Sturmadress.) Det är alldeles riktigt, att Tyskland. att specielt Preussen lätteligen kan göra något