Majken läste och -bleknade. Hvilken ovärdig handling! Det är Holt — derpå vill jag dö — som skaffat den i kapten. Oddjers -gömmor. QO; hvad det gläder mig att af dig höra detta; som jag redan flera gånger sagt till mig sjelf... Hör nu huru det troligen gått tillv .. Och-Emilia meddelade Majken hvad hon sjelf sammanlagt. Nå, nu-ha vi det fullkomligt klärt! återtog -Majken. Detvar just ett dåd värdigt Holt att kasta skugga på en död man, hvars stolthet och stränga samvetsgrannhet i lifvet bort varna honom: för faran af hans hadling. Men elakheten beräknar sällan klökt. Från början, inföll Emilia, måtte han likväl haft en annan afsigt. -Naturligtvis. Först tog han locken för egen räkning. Men då han nu fann sig kunna göra ett bättre bruk af den än att låta den blifva mål för hans usla låga, har ban ej dragit i betänkande att använda den för både -hämd och svartsjuka. På samma gång han kastade en skugga öfver dig, väckte han troligen:-hos din man id6er, som kunde blifva af en vådlig frukt... -De ha redan burit denna vådliga frukt. Det kan jag märka af mycket, mest af det — hvad som djupast sårat mig — att han icke med ett ord .omnämt Oddjers. Hvarföre skall detta ämne vara. en smygande hemlighet, säg mig det, du, som är: klok ? aJag tackar Gud, svarade Majken, undvikande att, utan: närmare pröfning med sig sjelf, ingå i ännu farligare detaljer, jag tackar. Gud att Thorborg ieke är här: homskulle ha motsagt vår säkerhet i afseende på Holtp... Fivadde båda qvinnorna vidare öfverlade sinsemellan;det finna viaf.den scen, som följande ftermiddag egde rum, medan Majken på kapellgårdendyckliggjorde sin Gudmar med ett besök. Holt hade, dagen .derpå, kommit hem straxt efter middagstiden och befann sig nu på kontoret med Hjelm i fullt samspråk öm de affärer, som resan göllt K