i Newyork. S— Några blad ur Fängelsernas historia. ) Mistress Frys första bekantskap med fängelserna skedde år 1813, då hon således var 38 år gammal. Närmaste anledningen gaf ett samtal med några qväkare, som för henne omtalade det bedröfliga tillståndet uti det stora fängelset Newgate i London. Hon gjorde då ett besök uti dess afdelning för qvinliga fångar, och fann der inemot 300 qvinnor sammanträngda uti 2 salar och 2 små kamrar. hvilka tillsammans upptogo en areal af allenast 190 engelska qvadratalnar. Der emottogo de besök, hade ett stort antal barn hos sig, begagnade rummen också till kokning och tvätt samt för sina måltider och till sofrum. Deras bäddar, af hvilka 120 befunno sig i en enda sal, hvilade på golfvet samt saknade madrasser. Några fångar hade knappast kläder på kroppen. Misstress Fry såg dem utan blygsel förtära bränvin, hennes öron förnummo de rysligaste svordomar; allt var otroligt orent och atmosferen ytterst svår att uthärda. Före hennes inträde sökte sjelfve tfängelseföreståndaren förmå henne att bortleg ur, emedan icke ens hans närvaro skulle kunna förhindra fångarne att rycka det äfrån henne. När hon sedan för sin svåger, sir Buxton, omtalade sitt besök, yttrade hon: Allt, hvad jag säger, är endast endast en svag målning af verkligheten. Osnyggheten, trängseln i rummen, dessa qvinnors vilda seder och språk samt det djupa förderf, som framlyste ur allt, trotså hvarje skildring. Mistress Frys pligter såsom moder och maka förhindrade henne då ännu att sjelf taga vård jom dessa fallna qvinnor. Hon försåg allenast några ibland dem och många af deras barn med kläder samt uppmanade några väninnor att emellanåt föreläsa dem stycken ur den heliga skrift. Smånindom mognade dock hos henne det beslut att framdeles, då hon dertill erhölle. tillräcklig ledighet, egna sina krafter åt dessa fångars förbättrande. — Först vid jultiden 1816 kunde hon bringa sitt beslut till verkställighet. Hon begärde då att få ensam ingå till fångarne samt inneslöt sig flera timmar jemte dem. -Vid pass 30 barn befunno sig då i fängelset. Mistress Fry erinrade deras mödrar om det olyckliga tillstånd, hvari dessa barn befunno sig, samt erbjöd sig att jemte dem inrätta en skola för barnen. — Det är en längesedan gjord psykologisk iakttagelse, att till och med de djupast sjunkna menniskor önska rädda sina barn ifrån det. förderf-hvari de sjelfva befinna sig. — Så inträffade också här. Mistress Frys förslag blef med glädjetårar emottaget, och mö-drarne förklarade, att de endast alltför väl insågo, hvilket elände som åtföljer ett lastbart lefverne, och att de, för att derifrån rädda sina barn, gerna ville göra allt: hvad hon för sådant ändamål kunde föreskrifva. Det vore, yttrade de, också för dem förskräckligt, att ibland .de : första ord, som deras barn lärde sig att framstamma, förnimma de gröfsta uttryck och svordomar. Mistress Fry förmanade dem att moget öfvertänka förslaget, emedan hon icke ville utföra det utan deras egen oafbrutna medverkan; men vore de beredda att göra sitt, så skulle hon å sin sida icke låta dem sakna bistånd, och det första steget härtill vore, att de sjelfva efter bästa insigt skull ibland sig välja en föreståndarinna för skolan: Redan vid hennes nästa besök i fängelset tillkännagåfvo fångarne, att valet hade fallit på en yngre medfånge; och det visade sig sedermera, att deras urskiljning härvid ledt dem till ett godt val. Ty den unga föreståndarinnan gaf aldrig anledning till något klander, utan utmärkte sig tvertom genom sitt goda uppförande och sin lämplighet till befattningens De äldre qvinnörna lofvade mistreas Fry en obrottslig Tydnad, om hon blott ville bringa skolan i gång, och flera af de yngre anhöllo att få blifva delaktiga af undervisningen, i hopp, såsom de sade, att också kunna blifva bättre. : så Mistress Fry begärde nu tillstånd af fängelsets föreståndare, sherifferna och fängelsePresten, att få inrätta sin skola; men, desse sökte på allt sätt att afråda henne :derifrån; under förklaring att de, erkännande renheten i hennes afsigter, likväl befarade, att hennes ansträngningar skulle blifva fruktlösa; och när hon ändock stod fast i sitt beslut, förklarade de, att i hela fängelset icke funnes något le) So Aftonbladet n:o 33, 34, 37, 39, och 41.