på böra redigeras. (1) På det hela taget synes detta cirkulär — liksom en i öfverensstämmelse dermed stå ende halfofficiel artikel i Patrie, hvilken äl riktad mot den afsigt, som några handelskamrar skola hyst, att netitionera om fredens bevarasde — gå ut på att genom prefekterna. i egenskap af oinskränkta herrar öfver lands:orten, bereda sinnena på möjligheten af ett snart inträffande utbrott af kriget. Under det man i Tyskland och England med mycken ifver förfäktar 1835 års traktaters helgd, hvilken deremot den franska pressen ej synes vilja tåga synnerligt Högt i beräkning, har sistberörde åsigt erhållit ett kraftigt understöd från ett tredje håll. Den ryska pressens mest spridda organ, Le Nord, har nemligen i dessa dagar, efter :en öfver dessa traktaters tillämpning anstäld betraktelse, kommit till det-resultat,att det är Öster: rike sjelf och ingen annan, som vid flera tillfällen och på mångfaldigt sätt brutit fördragen 1 hvad de röra Italien. Det är ej utan sin märkvärdighet att Ryssland, som i direkt och indirekt. hänseende vänn mest på den genom berörde traktater grundlagda ordning och ej heller aktat för rof att, då dess fördel så: dant fordrade, bryta deremot (man påminne sig polska statsförfattningens npphäfvande), nu här, om ock blott omedelbart, uppträder emot Österrikes traktatvidriga ingrepp. Då denna apinionsyttring sålunda är att betrakta såsom ett ytterligare bevis för Rysslands redan i Ludvig. Napoleons trontal omordade politiska -öfverensstämmelse med Frankrike, och då arstikeln derjenite innehåller en och annan Kittills iföga bekant historisk upplysning, ha vi ansett den förtjena att i sin helhet här intagas. Den är af följande innehåll: I det ögonblick ett krig i Europa. synes tr oligt, åtminstone möjligt, erinrar man med skäl de makter, som kunna göra det oundvikligt,, om aktning för de traktater, hvarpå verllens fred är grundad: Men dessa anmaningar, som göras från parlamenternas tribuner eller frta ur suveränernas mun, till hvem böra de st Was? Är det till dem, som äro beredda att u,prätthålla eller återställa fördragens ursprunglig? styrka, eller till dem, som kränka dem uti . eras klaraste bestämmelser och deras oförtydb waste syften? Samvetsömma observatorer på i ördragens försäka värdigas betänka den saken ett ögonick. Hvem är det väl, som i detta ögonblick kränker traktaterna i Europa? Ärwdet Sardinien, då det bereder sig att tillbakavisa Österrikes tillväxande invas:on i Ifalien, OD; sedan den materielt eller moraliskt bemäktigat sig nästan bela den italien. ka halfön, a skickar fruktansvärda stridskrat. ända till Sardiniens gränser? Är det Fran rike, gom. beklagar sig öfver denna fördragsvi Wg4 utveckling af en makt, som så länge va dess rival. i Italien? Skulle det icke snarare Nara just denna makt, som småningom öfverskrid.r de gränser, som af Europa blitvit bestämda I för den legitima utvecklingen af dess verksamhet? De allmänna fördrag, hvilka; oaktadt telrika kränkningar, ännu bestämma maktfördelningen i Europa, hafva stadgat för Italien, såsom annorstädes, en viss jemvigt. hvilken icke utaf en af. de makter, som undertecknat dem, kan apphäfvas utan att detas tro och lofven måste anses bruten. Har Österrike qvarstått inom sina gränser i Italien? Då fördragen gåfvo åt denna makt hela öfre Itahen, så bestämde de också, att utom de Jänder, som borde återgå till Österrike, skulle Italien bestå af oberoende och suveräna stater. Har Österrike aktat detta oberoende, då det med sina vapen ockuperat deras områden, I. då det genom sina fördrag ålagt dem förbindelsen att bilda de politiska och administra-J tiva inrättningarne efter de principer, som det sjelf uppstält för sina italienska provinser? Fördragen hade åt Österrike, för dess egen säkerhet, öfverlemnat rättigheten att hålla garnisoner i två eller tre italienska fästningar; har Österrike stannat inom sina gränser, då det utsträckt denna garnisoneringsrätt till de flesta midtelitalienska staternas alla fästningar och till alla delar af deras områden? Det har utan tvifvel gjort det på grund af fördrag, som, om man så vill, med dem blifvit afslutade under deras fulla suveränitet; men dessa särskilta fördrag, affattadei ett särskilt intresse, kunna de upphäfva den jemvigt, som i Italien blifvit etablerad af allmänna fördrag. afslutade ; ett allmänt intresse? : ; Vi hafva erinrat om ordalagen i dessa för-1 drag; hvilkas tillvaro och gällande kraft Modenas officiella tidning ännu de senaste daarne bekräftade, och man har kunnat se i hvilken bög grad de förändra den sakernas ordning, som för Italien faststäldes på wienerkongressen. Kongressen gaf åt Österrike, genom art. 103 1 dess slutakt, rätten att hålla arnison i platserna Comaechio och Ferrara. Fördraget af den 10 Juni 18I7 (art. 5) hade tillagt samma rättighet uti staden Piacenza, ända till den dag, då Piacenza borde återkomma till Sardinien, till följd af hvad som stadgades om utförandet af de gamla bestämmelserna i det fördrag, som afslöts i Aix-la-Chapelle. Men dervid stannade konNn. EN den hade velat berättiga Österrike att militäriskt besätta hela medlersta Italien, att låta de-begge staterna Parma och Modena inträda inom sin militäriska försvarslinie, såsom det genom traktaten af d. 24 Dec. 1847 låtit dem göra; om den hade velat gifva åt Österrike rättigheten att inkräkta dessa staters områden i händelse af inre oroligheter eller yttre anfall, alltsom dess militäriska klokhet lit det erfara nyttan deraf, så hade den utan tvifvel uttryckt det, såsom det har blifvit uttryckt i de srt fördrag, som Österrike låtit dessa små staters svaga regeringar unke Det erfordrades 1820 jen 1821 p re, Rn SR ES ET tan Ir va rens fierlae NA EN