mig i den Kär välsignade blusen: Men; då män engång: blifvit lite småtuskig, är det så svårt att. beslut sig. för klädseln. ,Således har du ej heller. fått sofva nu? Icke tillräckligt, men nog för att, sedan jag vårit låt held.-motgoneny; iw skynda mig desto meri 2 Ht SDet är en eger sympati emellan dig och Oddjers. ; SHväd. då för sympåti? Den lilla frun bleknade af rädsla: hennes: mans ögom lyste justicke af hvarken kärlek eller svartsjuka — dev blött forskade. ; sMår: du åter illa ? frågade han, Jag bhurw då? — Visstvickel sMen du skiftar färg såatt du riktigt skrämmir mig. SDet är snarare du söm skrämmer mig med dina så pröfvande och inqvisitoriska! ögon ...:Hvad åkall meningen vara med Mina och, kapter Oddjers: sympatier 2 Ia 34 -start: BMilia började: blifva ond — hvilket hon ganska: ofta-blef-— fiek:bon alltid ord; Hvarjemte hon sekså då förlorade allbesvärande förlägenhet, feel Den sörh nu stt-benne, skulle ha trott att heånes man hade för henne talat! det mest ofattliga språk: ; Denna frimodighet. gjorde en god verkan. Åkes. egen ton tydde på. en. undertryckt förvirribgs då Ban svarade: ; ; . Jo, Oddjers var ej heller vid kaffebordet i Mörsel Dågjag besökte! honom; ville, äfven han sofvay och när jag: återkom, så hade, ej peller Han Sofvit tillräckligt. a Nå, än Vidare?) Nurcklärhan. sig troligen — liksom jag — och om ett par timmar skall hänväl äte middag sr liksom. jag. Det är verkligen mycket underligt allt det der! Och äofren upplösterHärflätan med: sådan raskKUtratt viköslöokårne yfde kring. ansigtet.: