inom Kort vantas 1 DoKnandeln en Droscen) af Emile de Girardin, rörande krigsfråga Indåp. belge meddelar en sammanfattning densammas innehåll. Den berömde tidning skrifvaren företager sig deri att vederlägga dc i den kejserliga broschyren: Napoleon I och Italien utvecklade åsigterna samt kon mer till den slutsatsen, att man måste pac ficera Italien, icke genom krig och fördrager kullkastande, utan genom fred och reforme Af Österrike ensamt har det lombardisk-vent tianska konungariket allt att vänta, och sto! makternas sträfvan måste gå ut på att förm Österrike att tillfredsställa italienarnes önsk ningar. Man måste göra beroendet glömt genom friheten och eröfringen genom ar nexion: Annexionen har den fördelen me sig, ätt den lemnar den annekterade state den för honom egendomliga regeringsforme och förvaltningen. Det är ett band, men ick något ok; kriget afgör ingenting, freden löse allt: Flere af de franska generalerna i Afrik kunna ej sämjas med prins Napoleon och haf va derföre inlemhat sina afskedsansökningar hvilka dock ej beviljats. . Endast befälhatfva ren i provinsen Orän, general Martimprey kan ej låta förmå sig att återtaga sin ansökan och en efterträdare åt honom kommer derför sannolikt att snart utses. I dessa dagär har i Paris en politisk romai utkommit med titeln La sibylle;. händelser föregår i Italien, -och boken är skrifven til förmån för detta lands befrielse. Författarer är den fordne egaren af den indragna Revue de Parisoj hr Laurent Pichard. ENGLAND. Lördkansleren framställde den 8 denres : öfverhuset de åtgärder regeringen ämnade föreslå i afseende å en reform i de. gällande konkurslagarne. Förslagen gingo väsentligen ut på att till en domstol förena de nu jemte hvarandra stående Bankrupecy och Insolvent courts, att, undantagandes i utomordentliga fall, upphäfva bysättningshäkte för gäldenärer, att helt och hållet borttaga den åtskilnad, som nu i konkursmål göres mellan köpmän och icke köpmän, samt att vidtaga en fullständig revision och konsolidering af hela konkurslagstiftningen. Sedan lörderna Brougham och Campbell förklarat sig i allmänhet gilla dessa förslag, inlemnade lordkansleren den ifrågavarande billen, hvilken genomgick första läsningen. På en interpellation i öfverhuset, huruvida det vore Donaufurstendömena tillåtet att välja en och samma hospodar, vägrade lord Malmesbury afgifvå någon förklaring med den anmärkningen, att denna fråga måste diskuteras annorstädes. t Af de engelska tidningarna tyckes lord Palmerstons organ Morning Post mest luta åt de franska åsigterna om fördragens betydelse. I en artikel om franska kejsarens tröntal yttrar tidningen, att om Europa fortfar i sin passivitet i afseende å Italiens ställning, så skall det blott påskynda utbrottet af en revolution, samt att det derföre är stormakternas pligt att modifiera de under andra förhållanden afslutna fördragen. Då Österrike genom fördragen. erhöll garanti på sina besittningar i Öfre Italien; egde en sakernas ordning rum, som nu ej längre förefinnes, och stormakterna måste nu bringa denna del af de österrikiska besittningarna i ett tillstånd öfverensstämmande med rättvisa och deras intresse, hvilka det äller. Om stormakterna företaga sig att lösa denna uppgift, så hafva de intet krig att befara; om de försumma denna pligt, så skulle de frammana den blodigaste strid, som århundradet sett. Tre vigtiga handlingar hafva blifvit tryckta, för att föreläggas parlamentet, nemligen: den sistlidet år i Paris undertecknade konventionen rörande ärstendömena Moldaus och Wallachiets orgånisation; en mellan dröttningen och kejsaren i Brasilien afsluten konvention om tillsättande af en blandad komite för granskning af de resp. regeringarnas och deras undersåters ömsesidiga anspråk. på penhingeersättningar; samt ett i Petersburg den 12 sistl. Januari undertecknadt handelsoch sjöfartsfördrag mellan drottningen och Rysslands kejsare, hvilket försäkrar de båda staterna om ömsesidig handelsoch sjöfartsfrihet samt lemnar båda makternas undersåter full friliet att resa, vistas, hyra hus och handelslokaler samt drifva affärsrörelse i båda staterna. Det förljudes, att en rysk klubb skall grundläggas i London. Man tror sig kunna vänta besök af kejsar Alexander II och mycken moskoövitisk adel i den britiska hufvudstaden instundande sommar. ITALIEN. Turinerkabinettet har till alla europeiska regeringar afsändt en cirkulärnot, som den 7 ennes inhändigats af lord Malmesbury och den 8 af grefve Walewski. Sardinska regeringen bevisar i denna not, att Österrike, allt sedan pariserkongressens förklaring (uti protokollet XXII), fortfarande begagnat sitt inflytande uti Italien till att omintetgöra de afsigter, hvilka på nämde kongress uttrycktes af de europeiska makternas representanter. Österrike hade ytterligare ökat antalet af de gamla orsakerna till klagomål, hvilka måste af Italien beifras, med en mängd nya militäriska åtgärder, hvarigenom de italienska statörnas sjelfständighet, isynnerhet Sardiniens, på ett farligt sätt hotas. Turinerkabinettet anser sig till och med böra tillkännagifva för de europeiska makterna; att konung Victor Emanuels regering, lifvad af sin önskan, att kunna med kraft uppträda mot hvarje försök af en främmande regering att blottställa sardinska staternas säkerhet, äfvensom mot alla revolutionära tilltag, ansett för sin pligt, at vidtaga sådana försigtighelsmått, att man reda; nu kan betrakta landet såsom stående på krigsfot. Från Milano berättas att. flera personer med kända frisinnade åsigter blifvit plötsligt skiljda från sina befattningar vid hofvet. Erkeheitig Maximilians öfverhöfmästare, grefye Zichy, er för sina italienska sympatier känd man. har