— Göteborgs Handelstidning beskyller oss det med dagens post Hitkomna numret af idningen, att med flit hafva undanhållit våra äsare siffror och fakta, som skola vittna om en ångt fördelaktigare finänsiel:ställning inom lanlet, än den som enligt vår åsigt är den rålande. -Så-skola vi,-i-afseendepå utsigterna örsjernvägarne att -bära sig här i landet; ej na i meddelat iHandelstidningensuppgift om resultäterna af trafiken på vestra stambanan förlidet år. Men om Handelstidningen gef sig mödan att uppsöka n:o 19 af vår tidning för detta år, skall hon der finnaalla de säkuppgifter hennes uppsats innehöll utförligt itergifna. Vidare skola vi, då Wermlandsidningen i sitt nummer för den 13 Novemer förlidetår innehöll en täriff öfver hemnansvärdena i de. särskilta länen jenite en sidfögad Hotöm inteckningen af Wermlands: jord, Hafva skyndåt oss att aftrycka denna ranställande skildring åf Wefmlands ekononiska ställning, utan att ens upplysa våraläsäre i utlandet om rätta förbållandet med ;venska jordens taxeringsvärde, framläggande säledes inför främmande länder, huiusonr en af Sverges vigtigare provinser, hvars papper gin;0 på den utländska marknaden, icke var värd nera än hvad det låga taxeringsvärdet anzaf. Och då sedermera en insändare i Sv. fidn. beriktigade Wermlandstidningens uppgifter, så ignorerade A, B. detta beriktigande I dess slutligen bergmästaren von Scheeles rörklaring inflöt, dock utan att A. B. deraf ann sig föranlåten attens antyda Wermlandsidningens misstag... Men nu förhåller det sig så, att A. B. ej blott icke skyndat att trycka Wörmlandstidningens uppsats, utan till och med till denna dag ej återgifvit den. därmed?torde också förevitelsen mot A. B.. utt ej hafva intagit den till Sv. Tidn. insända irtikeln. vara reducerad till sin rätta Halt. Att vi, oaktadt Wermlandstidningens. tariff. och ot ej varit i A. B. införda, likväl lemnade nm för bergmäståren von Schceles vederläggning, torde tillräckligt visa, att vi ej vari :edda af något begär att för utlandet fram ägga en missledande skildring af den ekononiska ställningen inom Wermland. Det är ännu en uraktlåtenhetssynd, som Handelstidningen -tillvitar. oss, den att ej hafva itergifvit en; af Posttidningen meddelad uppsift om tulluppbörden i landet under, förlidet ir. Till denna måste vi erkänna oss skyldiga. Genom; ett förbiseende. af tidningens referent för den afdelning af tidningen, hvari denna appgift skulle förekommit, har denna vigtiga notis verkligen blifvit uteglömd. Att deruti med Handelstidningen vwilja se ett afsigtligt undanhållande af ett faktum, stöter nog mycket på det löjliga, för att Handelstidningen verkligen skulle sjelf på. fullt allvar tro på möjligheten deraf: Den uppgift vi sjelfva — nligt ett så absurdt antagande — skulle vara så angelägna att dölja för våra läsare, skulle le ju i alla fall få sig meddelad af hvarenda landsortstidning. Hvad slutligen beträffar Göteborgstidningens rörmodan, att flertalet af Aftonbladets uppsatser i finansfrågan skulle härflyta från signaturen F4, så misstager hon sig äfven derati. Endast de med denna signatur under:.ecknade uppsatser böra fillskrifvas den oenna, som dermed betecknas. Suum cuique.. — Folkets Röst meddelär i dag en korcespondensartikel från Westernorrlands län, i vilken bland annat förekommer följande i ner än ett hänseende karakteristiska och roliga stycke: Jag kan: helsa från talman och riddaren 3tripnlund, den hedersmannen; Han är nu67 ir, men har fullt så god, om icke. bättre relsa, än då han var 50. Carlsdagen. voro vi. Hos honom inbjudnaen hel Hop, ståndsaersoner, och då vi under en glad afton tömde såra glas för prinsen-regenten och det kongl. sets höga personer. Vi tömde sedanäfven stt glas för Ola Månsons befrielse från sira rörföljare, och spottade så långt vi kunde åt Valmö diskontherrar, som tillställt processen not honom. ; Också ett sätt att fira Carlsdagen! Huru ippbyggligt måste det icke; synnerligen i dessa lagar, vara ätt se en sådan festlig sammahsvällning af prinsen-regenten, kungliga huset och — Ola: Månsson! Ockden: derpå följande spottungsscenen såsom festens krona: och höjdpunkt! Nog bör Folkets Röst; fimia sin vän och klient nu ha funnit en lysande upprättelse emot allt hvad hån på senaste tiden sjort ochlidit inför dombordet och landets dlmänne mening. Vi vilja icke gå våra läsare i förväg med de reflexioner som denna illa notis ofelbart måste framkalla hos hvarje :änkande menmiska, äfven den mest lojala: Tvåhundraårs-festen i Köpenhamn. (Från Afionbladets korrespondent). Köpenhämn den 11 Febr. I detta ögonblick hafva borgareväpningens